Herr talman! Tack, ministern, för ett bra och svårt jobb! Det är svårt men faktiskt bra i många stycken.

En omfattande elektrifiering är avgörande för att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2045, säger ministern. Då är min fråga om ministern har tänkt på hur avgörande det egentligen är att nå nettonollutsläpp till 2045. Hur illa blir det om vi bara kallt konstaterar att det inte går och om vi i stället minskar utsläppen i takt med världen globalt?

Detta är lätt att räkna på om man använder IPCC:s data och analys. Om vi i Sverige går ned till noll kommer temperaturpåverkan vid seklets slut att bli ungefär två tusendels grad, där stålprojekten står för ungefär 10 procent, alltså två tiotusendels grad. Frågan är då vad denna sänkning ska få kosta.

Hur mycket av välfärd och skatteintäkter ska behöva gå förlorade för att vi ska påverka den globala temperaturen med två tusendels grad vid seklets slut? Det är ju vad denna brådskande elektrifiering faktiskt handlar om och syftar till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är självklart absolut inget fel på att göra en omfattande elektrifiering, men den måste ske i en takt som inte äventyrar välfärden. Och den kan inte ske förrän elen finns tillgänglig. Först då kan man sätta upp denna typ av äventyrliga mål.

Min fråga till ministern handlar inte om i vilken ordning användare i en akut bristsituation kan komma att kopplas bort från nätet, utan frågan handlar om hur investeringar prioriteras när det är brist på kapacitet. Vem ska få kapacitet att kopplas upp till nätet, och vem ska inte få det?

Det ligger ett antal förbrukningsansökningar hos Svenska kraftnät i dag - totalt om 20 500 megawatt fram till 2033. Eller det mesta ligger fram till 2033; jag tror att det är 17 800 megawatt. Effektförbrukningen under topplasttimmen i Sverige förra året låg på knappt 24 000 megawatt, så detta är väldigt mycket.

I område 1 ligger det ansökningar om 12 500 megawatt. I område 2 är det 3 700. I område 3, där Stockholm ligger, är det 4 300. Och i område 4 är det ingenting - noll, alltså. Det ser ut som att företagen i söder har givit upp, och om det stämmer är det självklart en stor katastrof för investeringsviljan. I norr däremot finns det ingen hejd på vad man förväntar sig att staten ska klara av.

Ska vi klara omställningen och elektrifieringen i den takt som industrin planerar för behövs det årligen ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm från nu fram till 2045 för att täcka kommande förbrukningsökningar samt för att ersätta befintlig produktion som går ur tiden. Detta säger Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem. Det är alltså ett produktionstillskott motsvarande elförbrukningen i Stockholm varje år fram till 2045.

Om inte investeringar i ny produktion skjuter fart kommer norra Sverige att gå från ett överskottsområde vad gäller el till ett underskottsområde. Och för södra Sverige, som normalt är ett underskottsområde, kommer situationen att bli ännu värre. Det blir alltså inga nya investeringar, inga nya skatteintäkter.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att elektrifieringen ska kunna möjliggöras samtidigt som driftssäkerheten i elsystemet kan upprätthållas, säger ministern. Man kan då titta på vad som krävs för att få till de här projekten i norr. Mellan åren 2000 och 2020 byggde Svenska kraftnät 60 mil transmissionsnät. Under lika många år framöver förväntas Svenska kraftnät bygga 700 mil transmissionsnät. Det motsvarar en byggnadstakt på en kilometer per dag och minst 30 000 höga stolpar och fyra kraftledningsgator från Treriksröset till Smygehuk. Det kommer inte att gå. Måste inte någon dra i handbromsen för elektrifieringen, och måste man inte ta det lite lugnare? Hur ser konsekvensanalysen ut för detta?

Vi går mot en situation med ännu större kapacitetsproblem än vad vi redan har.