Fru talman! Vad gäller behovet av att livstids fängelse finns som påföljd är vi överens. Det var också Miljöpartiet i regering med Socialdemokraterna som tog fram lagförslaget om att det skulle vara den normala påföljden för mord. I den frågan har vi inte någon skiljelinje, som jag uppfattar det.

Dessutom ser jag, och vad jag förstår också regeringen, behovet av att ha ett högre maximalt tidsbestämt straff. I dag är det 18 år. Jag menar att det vore bra om det skulle komma närmare vad som är den faktiska genomsnittstiden eller mediantiden för livstidsstraffet. Det ger möjligheten att redan vid tillfället då påföljden avkunnas av domstolen ha en större flexibilitet än i dag, då det maximalt är ett 18 års tidsbestämt straff och annars ett icke tidsbestämt straff vars längd man inte vet förrän det omvandlas långt senare.

Vad gäller resonemanget om ett paradigmskifte från gärningsmannafokus till brottsofferfokus upplever inte jag denna skillnad. Jag tycker att det under lång tid har varit ett fokus på brottsoffers upprättelse och inte minst på att så långt det är möjligt öka tryggheten i samhället. Sedan finns det olika vägar dit, och vi har olika prioriteringar för hur vi ska åstadkomma detta. Det är jättetydligt enligt både forskning och erfarenhet att många gärningsmän som begår allvarliga brott har varit brottsoffer vid en tidigare tidpunkt, inte minst under uppväxten - hemma, på skolan eller i närmiljön. Den som rånar på torget har i de allra flesta fall själv blivit rånad vid ett tidigare tillfälle. Hade det getts ett bättre stöd från samhällets sida till brottsoffret kanske det inte hade gått så illa att den personen hade gått vidare och själv blivit gärningsman. Sedan finns det naturligtvis ett behov av att samhället oavsett det straffar den som begår brott. Inte heller i den delen föreligger någon åsiktsskillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Justitieministern tar också upp frågan om förvaringsstraff. Det är en produkt som vi ännu inte har sett, så jag kommer inte att säga så mycket om detta. Jag vet att det här är någonting som finns i andra länder. Vi kommer naturligtvis att titta på det. Men utgångspunkten att man vid tillfället när man blir dömd i så stor utsträckning som möjligt vet vad som kommer att gälla är ändå en princip som jag tycker är viktig, även om det inte är den enda principen. Som sagt kommer vi att återkomma till detta när vi ser närmare hur förslaget utformas.