Fru talman! Jag vill gärna upprepa varför jag tycker att det är viktigt att vi har livstidsstraff i straffskalorna. Den principiella utgångspunkten för straffrätten måste enligt min och regeringens uppfattning vara just straffvärdet. Straffen ska överlag spegla brottets allvar, vilket inte bara gäller livstidsstraffen. Det finns i ett samhälle handlingar - mord är väl det tydligaste exemplet - som är så allvarliga att de förtjänar det omgivande samhällets allra mest kraftfulla avståndstagande. I en civiliserad ordning som vår handlar det om frihetsberövande, och det längsta frihetsberövande straff man kan dömas till är livstids fängelse.

Jag menar att det är viktigt att livstids fängelse finns i straffskalan just för de allvarligaste fallen, även om straffet med tiden i vissa situationer ska eller bör kunna omvandlas till ett tidsbestämt straff, delvis hänförligt till andra omständigheter, exempelvis återfallsrisken eller hur man skött sig under det långa fängelsestraffets gång. Men det är handlingens straffvärde som domstolen ska bedöma, och vissa handlingar är så pass avskyvärda att vi som samhälle måste kunna ta i och visa med all önskvärd kraft och tydlighet att det har gått över alla tänkbara gränser för vad vi tycker är anständigt. Därför ska man kunna dömas till ett livstidslångt fängelsestraff.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett viktigt perspektivskifte som anknyter till det är det som vi nu vill åstadkomma med den breda straffrättsliga reform som är igång i och med utredningen om påföljderna. Det handlar om att gå från en straffrätt som i hög grad utgår från gärningsmannens intresse till en straffrätt som utgår dels från brottsoffrets intresse av upprättelse, dels från det omgivande samhällets behov av skydd mot i synnerhet grov brottslighet. Det är fråga om systemhotande brottslighet men också grov brottslighet av annat snitt, exempelvis upprepade sexualbrott. Även ur det perspektivet blir livstidsstraffet en naturlig del av helheten. Detta leder också fram till något som jag uppfattar att vi är någorlunda överens om, nämligen att det bör kunna utdömas längre tidsbestämda straff än vad som är fallet i dag.

Jag skulle vilja lyfta en aspekt till. En fråga som i dag inte är en del av straffrätten men som vi utreder i särskild ordning är frågan om att införa ett förvaringsstraff i Sverige. En del tycker intuitivt att det låter ociviliserat att man när strafftiden har löpt ut ska kunna tilldömas en påföljd som innebär att man får vara kvar i fängelse trots att straffvärdet i relation till det brott som man dömdes för har löpt ut. Men det handlar om samhällsskyddsaspekten.

Man kan exempelvis tänka sig en situation där någon begått ett allvarligt sexualbrott och straffvärdet motiverar ett fängelsestraff under en viss tid men där återfallsrisken sett till det omgivande samhällets behov av skydd mot brottsligheten motiverar en längre tid i fängelse än straffvärdet för det konkreta brottet. Vi har den typen av hänsyn när det gäller rättspsykiatrisk vård - andra hänsyn gör att man blir inlåst under en längre tid. Jag menar att samhällsskyddsaspekten bör kunna få ett sådant genomslag även vad gäller straff som inte handlar om rättspsykiatrisk vård.