Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren.

Jag ska börja med att kommentera det märkliga inlägget från min sverigedemokratiska kollega här. Jag förstår helt ärligt inte hur det är relevant för denna interpellationsdebatt.

Vi vet mycket väl att själva frågeställningen inte handlar om marknadshyror. Det finns system med presumtionshyror. Och när man talar med företag som bygger dessa bostäder säger de allra flesta att de inte kan ta ut mer hyra än vad människor är beredda att betala, även om det innebär att de inte får kalkylen att gå ihop.

Jag ska ta upp något som är bekymmersamt, och detta blir lite svårt för statsrådet att, ursäkta ordvalet, slingra sig undan. Regeringens lagstiftningsförslag passerar utskotten här i riksdagen. Och det är i civilutskottet som dessa frågor i allt väsentligt handläggs. Där finns inga förslag som löser de problem som vi har på bostadsmarknaden.

Vi har sedan 2006 haft över 62 offentliga utredningar som rör bostadspolitiken. Därför finns rätt mycket som är färdigutrett i Regeringskansliet, och väldigt mycket har remitterats. Sedan förstår jag naturligtvis att det kanske inte går att rakt upp och ned ta alla dessa delar. Men samtidigt finns det också snabbspår med departementspromemorior som man skulle kunna använda för att påskynda dessa processer, som statsrådet är väl medveten om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje gång man lyfter fram dessa angelägna frågor med Gunnar Strömmer eller Andreas Carlson - jag kommer att ha en interpellationsdebatt med Andreas Carlson lite senare i dag - om behovet av att agera, och det har varit fyra, fem eller sex interpellationer det senaste året, hänvisar de till att det pågår arbete i Regeringskansliet. Och jag har all respekt för att processerna tar tid. Men samtidigt är läget alarmerande. Då kan man inte bara säga att man jobbar med frågorna och att man jobbar med regelförändringar och hänvisa till utredningar i frågor som tidigare har utretts, och i vissa fall flera gånger om. Det går inte att ducka.

Vi vet att det är långa ledtider i bostadssektorn. Det tar i genomsnitt nio år från början till slut. Samtidigt ser vi att de kompetensförsörjningsproblem som har varit i denna sektor förstärks av att personal som nu varslas kanske söker sig till andra arbeten. Men när man får inflationen under kontroll finns det kanske inte folk som kan och vill jobba i denna sektor. Det är det som skrämmer mig mest när det finns förslag. Nu omprövar man lite grann. Strandskyddsutredningen är ett klockrent exempel på att regeringen till sist har tagit sitt sunda förnuft till fånga och ändå är beredd att göra vissa saker i väntan på ytterligare åtgärder. Men jag hoppas verkligen att statsrådet, som verkar vara positiv till en sådan reform, använder de verktyg som finns i Regeringskansliet och lägger fram förslag som åtminstone tillfälligt räddar situationen.