Fru talman! Låt mig börja med att återigen bekräfta att Södertäljefallet och andra liknande fall understryker betydelsen av att vi kommer framåt och hittar vägar som gör att vi får en reglering där det görs en avvägning mellan å ena sidan de brottsbekämpande, eller kanske snarare brottsförebyggande, motiv som ligger till grund för att göra denna typ av utdrag ur belastningsregistret och ordentliga bakgrundskontroller, å andra sidan, förstås, de integritetshänsyn som görs gällande.

Jag tror också att behovet, som vi har varit inne på i detta meningsutbyte, är bredare och inte bara finns i kommunerna. Statliga aktörer och myndigheter beskriver att det finns motsvarande utmaningar i den stora del av det offentliga som inte bedriver den allra mest säkerhetskänsliga verksamheten, där det finns särskild reglering och särskilda skyldigheter att göra rigorösa säkerhetskontroller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen bekräfta detta behov, och det är därför vi säger att vi vill sätta en utredning på fötter så snart det bara går, som dessutom med ett tydligt avgränsat uppdrag kan komma framåt skyndsamt för att hantera kommunernas situation.

Man ska väl inte utesluta att även det smalare greppet kan vinna på en viss internationell utblick, men det är klart att de mer genomgripande systemförändringarna måste hanteras genom ett bredare grepp. Där tycker jag att det är alldeles självklart att det som en väsentlig del i ett sådant uppdrag måste ingå en internationell utblick och jämförelse. Vi ska förstås i slutändan inlemma även internationella erfarenheter i en svensk rättsordning. Det brittiska system som Ludvig Aspling redogör för är intressant. Det finns även andra system som är intressanta. Jag tror att det inte minst är klokt att också titta på våra nordiska grannländer för att kunna sätta våra regler i ett mer komparativt ljus.

Det ligger i sakens natur om man utgår från dagens läge att vissa myndigheter har denna typ av befogenheter. Det gäller vissa ändamål eller verksamheter och är ofta också avgränsat till vissa brott. Det är klart att samhällsutvecklingen lätt gör att detta regelverk framstår som daterat. I hela detta grepp kommer vi därför också att behöva titta på vad det i så fall är som bör få ingå i sådana här bakgrundskontroller.

Jag tycker att det brottsförebyggande intresset och det offentliga integritetsintresset - alltså att värna medborgare, kommuner och myndigheter mot denna typ av kriminalitet - naturligtvis är oerhört starkt och motiverar en framflyttning av positionerna.

Sedan ska vi också naturligtvis vara medvetna om att den information vi talar om är mycket integritetskänslig. Exempelvis misstankeregistret är känsligare än belastningsregistret på så sätt att det listar misstankar om brott som aldrig slutligt har prövats rättsligt. Vi vet alltså inte om misstankarna hade en motsvarighet i faktiskt brottslighet. Det är klart att ju bredare vi gör denna tratt, desto mer integritetskänsligt blir det.

Jag är dock väldigt förvissad om att vi måste flytta fram positionerna och om att vi genom en ordentlig utredning av dessa frågor kommer att kunna hitta en mer modern, till samtiden anpassad reglering och samtidigt värna rättssäkerhetsintressen på ett bra sätt.