Herr talman! Vart är vi på väg?
Tack, statsrådet, för ett långt och detaljerat svar! Jag får säga att statsrådet ser pigg och alert ut trots gårdagskvällen, som säkert var trevlig.
Jag har ställt den här interpellationen i två omgångar, så att säga. Jag ställde en interpellation som jag sedan kände att jag behövde dra tillbaka och komplettera. Det kom oroväckande signaler. Bland annat har Volvo Lastvagnar sagt att man drar ned på sin produktion. Det varslas inte minst i Umeå. Men detta visade sig nog mer vara en form av marknadsanpassning för att världskonjunkturen överlag är på väg ned.
Utgångspunkten är dock inte minst det som har lyfts fram av Scania. Inom transportnäringen känner man sig ganska rejält oroad över regeringens dubbla styrsignaler. Precis som statsrådet sa har regeringen en handlingsplan och satsar konkreta medel, vilket vi inte har några synpunkter på.
Man kan väl se det som att statsrådet här har aviserat en bred asfalterad väg för elektrifiering. Men man har samtidigt grävt ett djupt dike och tillskapat olika hinder i och med att man gör oljeförbrukning mer marknadsekonomiskt gångbar.
Detta skickar dubbla signaler till marknaden om vilken väg man ska gå: Vart är vi på väg? Ska vi tro att det är detta som samhället vill?
Både transportföretag och fordonstillverkare har visat att en elektrifierad lastbil kan vara väl så konkurrenskraftig. Den är dock dyrare i pris just nu, men sett över tid kan den bära sig marknadsekonomiskt och inte minst klimatmässigt och klimatekonomiskt.
Vart är vi på väg? Detta kan man fundera över när vi nu har sett oljeländernas vurm under COP 28 för att fortsätta att bedriva oljeutvinning i en tidigare aldrig sedd skala. Vad är det alltså som vi ska driva våra fordon med?
Också fordonstillverkarna i Sverige ställer sig denna fråga. De stora investeringar som man har gjort för att tillverka elektrifierade lastbilar hotas nu av att marknaden ser att fossildiesel fortsättningsvis kommer att vara det som politiken prioriterar. Jag skulle säga att marknaden ligger före här. Det är nödvändigt att politiken sätter ned foten och talar om vart vi egentligen är på väg.