Herr talman! Jag tackar ministern och påminner om att hon kan känna sig ganska lugn eftersom det inte är hon som har ställt till det i vårt land. Det går alltså att vara lite tuff. Det var nedläggningen av kärnkraftsreaktorerna som ställde till det så in i bängen, mycket för att vi förlorar så mycket svängmassa.

Jag var med och skrev energiöverenskommelsen 2009 med Maud Olofsson, och det var då man kom på att man skulle ha ett energisystem med tre ben i stället för två. Man trodde att en pall med tre ben skulle vara med stabil än en pall med två ben. Därför började man med vindkraft, vilket var väldigt trist för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt är att regeringen bestämmer sig för vilken typ av kraftsystem man vill skapa. Vindkraft i kombination med ett fossilt kraftslag går bra, men då kan man nog glömma kärnkraften. Vind och gas passar också bra ihop. När ett långsiktigt system finns på plats och fungerar kan man ta elektrifieringen till nästa steg.

Kärnkraften är viktig för Sverige men måste få en chans att köra som baslast, det vill säga runt 8 000 timmar, som vi har pratat om.

Som jag nämnde kom Entsoe nyligen med sin vinterprognos, och en liten kartbild visar att Europa har två områden där den maximala teoretiska elproduktionskapaciteten är mindre än 100 procent av elanvändningen, och det är två områden i Sverige.

Ständigt nya exempel ges på hur svårt det är att bygga ett robust elsystem baserat på intermittent elproduktion. På kort sikt är elbristen ett stort problem ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Investeringsbeslut skjuts upp, eller så investerar man i andra länder, vilket kan bli förödande för Sverige på lång sikt. Detta måste vi ta på allvar.

Om man gör en scenarioanalys på exempelvis 50 år skulle det säkert visa sig att något högre fossila utsläpp från elproduktionen i dag kommer att ge lägre fossila utsläpp från andra sektorer under lång tid framöver.

Jag tror att det finns mycket smartare sätt att lösa detta på.