Fru talman! Jag konstaterar att både regeringen och SD tycker att fler i den svenska arbetskraften ska behöva bli arbetslösa för att vi måste få ned inflationen och att svenska företag behöver gå i konkurs i större omfattning innan vi kan vidta några åtgärder. De ska alltså drabbas av de omvärldsfaktorer som ministern nämner i sitt svar, som ökade bränsle- och energipriser från utlandet. Det ska liksom vara orsaken till att vi ökar arbetslösheten och försätter företag i konkurs. Det är orimligt, tycker jag.

Jag tycker att krisen är så pass djup nu att vi måste orka ha en aktiv konjunkturpolitik också för att rädda jobben och företagen och för att snabbt kunna ställa om och komma igång med byggandet igen.

Att knuffa behovet framför sig är vad man gör nu. Behovet växer och blir ännu större. Det löser inte problemet. För vad händer den dag hjulen börjar snurra igen och vi ska bygga i kapp behovet? I dag är det 67 000 bostäder som behövs, men när vi knuffar behovet framför oss växer det. Snart är behovet 100 000 om året. Vad händer då? Finns personalen kvar? Behöver vi jaga personal?

Vad händer när det är brist på personal? Jo, det blir ökade kostnader för att man behöver höja lönerna. Vad händer när det blir brist på material för att det ska byggas 100 000 bostäder om året? Då stiger priserna. Det är precis detta som man har knuffat framför sig. Man har inte löst problemet. Man har bara skickat över det till kommande generationer. Det duger inte.

(Applåder)