Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren på frågorna.

Om Sverige ska fortsätta att utvecklas som välfärdsland duger det inte att bara se på underhåll av infrastrukturen. Vi måste helt enkelt nyinvestera - annars blåser andra länder förbi oss.

I Göteborg och Västsverige ser vi planer på en enorm nyindustrialisering. Ofta pratar vi om att det är mycket på gång i norra Sverige, men detsamma gäller i Västsverige. Nya batterifabriker kräver ny kompetens, och ska Västsverige kunna växa behöver vi också ha ny infrastruktur på plats. Det räcker inte att underhålla.

Varje dag pendlar 125 000 i stråket Göteborg-Borås. Det är dock mindre än 1 procent som tar tåget, och det är inte så konstigt när tåget har en genomsnittshastighet på 63 kilometer i timmen. Restiden blir då väldigt lång. Effekten av detta är fullproppade bussar, svåra trafikstockningar, kapacitetsbrist i kollektivtrafiken och långa restider oavsett trafikslag. Detta leder tyvärr till minskad ekonomisk tillväxt, sämre företagsklimat, ökade utsläpp och försämrad livskvalitet. De samhällsekonomiska kostnaderna är mycket stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dock kan de samhällsekonomiska vinsterna potentiellt bli mycket stora om man har kraft att bygga ny järnväg och allra helst nya stambanor. En utbyggnad förväntas förkorta restiden till 35 minuter, och resandekapaciteten skulle öka påtagligt. Människors, företags och lärosätens möjligheter till utbyte skulle förbättras och därmed förutsättningarna för en hållbar utveckling såväl ekonomiskt som socialt.

Slutligen: Tycker ministern att det är rimligt att vänta så länge som till 2046 innan vi får spår till Landvetter flygplats och innan vi kan åka tåg på ett ordentligt sätt mellan Borås och Göteborg?