Fru talman! Det är väldigt bra att vi nu har en regering som verkar förstå allvaret i det här, och jag hoppas verkligen att vi kommer att få se all satsning ge resultat. Vi behöver bli bättre på att förhindra våld i nära relationer men också på att hjälpa dem som redan lever ett liv tillsammans med en våldsam partner. Vi behöver också bli bättre på att hjälpa och stötta dem som lyckas ta sig ifrån ett destruktivt förhållande.

Som jag nämnde tidigare levde jag själv i ett destruktivt förhållande som började i tonåren men som sträckte sig in i vuxenlivet. Att sakta brytas ned mer och mer samtidigt som omvärlden inget ser är fruktansvärt. Man är oerhört utlämnad.

Något som jag uppmärksammat av egna erfarenheter är att det, förutom att det är svårt att lämna en våldsam relation, oftast också är en orolig tid efteråt. Att man lyckats lämna förhållandet betyder nämligen inte alltid att man är fri. Man lever ofta med en rädsla att förövaren ska komma efter en, vilket gör det svårare att anmäla. Där behöver samhället också bli bättre på att hjälpa till, inte bara genom att förebygga och rädda utan också genom att hjälpa personen att överleva och bli stark.

Vi behöver mer kunskap i skolorna så att de kan se vad som sker, men också så att kvinnorna kan känna att det finns någon som de kan prata med och få stöd hos, något som kan resultera i att de faktiskt kanske bryter sig loss.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för en bra debatt men också passa på att ställa en sista fråga: Hur ska statsrådet hjälpa dem som faktiskt lyckas bryta sig loss men som lever med en rädsla att förövaren ska få tag i dem?