STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag håller med om många saker som statsrådet nämner. Bland annat vet vi nu att nuvarande regering tillsammans med Sverigedemokraterna arbetar flitigt kring hedersrelaterat våld och förtryck och att vi har en del utredningar på gång. Jag ser självklart fram emot att få ta del av dessa utredningar då de är klara. Visst är det bra med utredningar, men jag skulle ändå vilja att vi agerade snabbare.

Det här är ett väldigt komplext område. Problemen är på många sätt svåra att upptäcka och stoppa, vilket jag tror att vi alla är införstådda med. Men vi måste agera, och vi får inte svika dem som drabbas. Ju längre tiden går, desto fler råkar illa ut.

Vad gäller skolvärlden tror jag att vi har mycket att jobba på. Där kan vi nå barnen, och förhoppningsvis kan vi också ge dem modet att berätta vad de utsätts för. Vi kan också ge dem kunskap om vårt västerländska sätt att leva. Det handlar om att alla oavsett kön har rätt att välja sin egen religion, rätt att slippa religion om man vill, rätt att välja vem man vill gifta sig med och så vidare.

För den som lever i en hederskontext är det inte det lättaste att berätta om det för någon, och det är inte heller det lättaste att bryta sig ifrån den. Att kunna stå emot familjen, klansamhället och allt det som är hela ens identitet är något som är oerhört svårt och otänkbart för många.

Fru talman! Att kunna välja vem man vill dela sitt liv med är något som borde vara en självklarhet, men tyvärr är det inte så för alla, inte heller för pojkarna. Oftast tänker man mest att flickor och kvinnor är de som drabbas, men det är såklart så att även pojkar drabbas av detta. Trots att vi har en lag om barnäktenskap vill många gifta bort barn innan de blivit 18, vilket förstås även gäller pojkar.

Pojkar riskerar även att föras utomlands på uppfostringsresor. Man vet i dag inte hur många som förs bort på uppfostringsresor, men man vet att det sker. Där de hamnar riskerar de att utsättas för våld och andra övergrepp. De kan föras utomlands för att uppfostras till följd av att föräldrarna misslyckats med uppfostran. Ibland handlar det om att pojkarna anses för västerländska. Det kan också ske då barnen hamnat i den kriminella världen och föräldrarna inte vill att det svenska rättssystemet ska gälla för deras barn.

De som kommer tillbaka är oftast i betydligt sämre skick, med psykisk ohälsa och missbruk, och de är ofta traumatiserade. Ingen verkar veta hur många det rör sig om, men det kan handla om hundratals. När man inte skyddar och hjälper barnen sviker man deras behov och rättigheter. Få kommuner har rutiner. Vi behöver ha en kartläggning - nationellt, regionalt och kommunalt. Det är skolornas ansvar att slå larm och anmäla om de misstänker att ett barn riskerar att föras bort. Då är det viktigt att det finns metoder och kunskaper om hur man ska agera.

Fru talman! Med allt det här sagt vill jag passa på att fråga statsrådet om hon och regeringen ämnar införa nationell statistik vad gäller bortförandet av barn. Jag vill också gärna veta exakt vad ministern och regeringen planerar att göra för att förhindra att människor skickas iväg på uppfostringsresor.