Fru talman! Jag vill veta mer om väldigt många olika saker, men jag använder inte det statliga utredningsväsendet till alla frågor som finns. I Sverige har vi en nyfikenhetsforskning och alla möjligheter att göra olika typer av undersökningar, men vi har ett mycket begränsat utredningsväsen. Regeringen har ingen ambition att avkriminalisera narkotika för egenbruk, och därför har vi heller inte tillsatt en sådan utredning.

Jag är den förste att erkänna att det är ett komplext område. Jag kan identifiera situationer som man kan överväga att titta på. Det gäller till exempel när man slår larm om att någon har överdoserat narkotika. Är det rimligt att man i detta läge riskerar straff? Det finns förstås möjlighet att straffunderlåta, men det är en sådan situation man kan identifiera.

Jag tycker också att man gör det lätt för sig när man pekar på 1988 som ett stort paradigmskifte i den svenska narkotikapolitiken, för så är det inte riktigt. Innehav var straffbelagt även före 1988. Det var narkotikan i blodet som blev straffbart 1988, och det uppfattades inte då som ett paradigmskifte utan snarare som en logisk konsekvens av den narkotikapolitik som redan fördes.

Jag tycker att en del av de utvärderingar som har gjorts av forskare och andra får debatteras i forskarsamhället. När man dömer ut hela den svenska narkotikapolitiken och säger att den inte har nått sina mål bortser man från att mycket annat har inträffat i samhället. Vi har till exempel gått med i EU, och en fri rörlighet för varor och tjänster har införts i hela Europa. Det är en komponent som skulle kunna påverka när det gäller narkotika. Detta resonerar man inte alls om i ESO-rapporten.

Ofta diskuterar man Portugal i detta sammanhang. Nu går det inte lika bra där som det gjorde initialt, och då säger man att det beror på att Portugal har dragit ned på vårdresurserna. Men vad hände i Sverige i början av 1990-talet? Jo, vi hade en kris och gjorde stora nedskärningar på olika områden med ambitionen att sanera statsfinanserna. Det diskuteras inte heller i utvärderingarna. Men när Portugal misslyckas med sin reform pekar man på sådana yttre förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige bedömer Folkhälsomyndigheten att färre har ett allvarligt bruk av narkotika nu än för ett antal år sedan. Det är också fler som får vård i dag än tidigare. Här ser vi alltså en positiv förändring. Nu sker förändringar för naloxon efter Läkemedelsverkets förnyade bedömning, och dessutom fortsätter vi att bereda Narkotikautredningens förslag, inte minst vad gäller bättre vetenskapligt stöd för när man ska sätta in LARO-behandling. Fler yrkeskategorier ska också kunna använda sig av naloxon i sina verksamheter för att nå ut med en opioidantagonist som kan häva överdoser. Det här är rätt lågt hängande frukter som jag tycker att vi behöver plocka.

Jag har en fråga till Niels Paarup-Petersen: Är det hans uppfattning att även innehav av narkotika bör avkriminaliseras? Vad jag förstår är det inte Centerpartiets uppfattning, men många som pläderar för avkriminalisering vill se det.