STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för interpellationen.

Jag vill börja med att säga att jag har samma uppfattning som Gunnar Strömmer. Vi tillhör samma regering och har samma uppfattning, för att uttala det uppenbara.

Det finns ett antal saker i interpellationen som jag tycker att det finns skäl att titta lite närmare på. Det påstås till exempel att en effekt i Portugal skulle vara att spridningen av hiv minskade kraftigt när man avkriminaliserade. Detta är ju fullt möjligt. Det sägs också att Sverige har haft en ökning av spridningen av hiv, men detta är inte korrekt. År 2022 hade Sverige inte ett enda fall av hivspridning på grund av orena injiceringsmaterial. Alla de tolv fall som vi hade var utomlands. Mellan 2013 och 2022 har vi gått från 100 till 50 fall, så här har vi gjort väldigt stora framsteg. Vi har också en av de minsta hivspridningarna via orena injiceringsverktyg i hela Europa.

Detta har uppenbarligen varit fullt möjligt i Sverige. Här beskrivs det som att våra effekter skulle vara motsatta effekterna i Portugal, men vi har alltså kommit väldigt långt just när det gäller denna aspekt av det hela.

En annan sak gäller dödsfallen. Här är det väldigt svårt att jämföra mellan länder. I den ESO-rapport som interpellanten tog upp inser man detta och väljer också att inte jämföra med några andra länder än länder i Norden. Dessutom är det så att statistiken fångar upp både illegal narkotika och läkemedel, som ju finns legalt på marknaden. Åtta av de tio främsta dödsorsakerna är läkemedel. Heroin är en viktig del, men den stora merparten är läkemedel som i alla fall delvis finns legalt.

Allt detta gör att det här är komplexa frågor som verkligen förtjänar en komplex diskussion. Jag tycker att många som pläderar för avkriminalisering gör det lätt för sig och inte ser målkonflikten mellan att få personer att avhålla sig från att börja och att människor ska få rätt möjligheter att komma i kontakt med vård och stöd.

Jag tycker att det förtjänar att noteras att Sverige har en mindre användning av narkotika än många andra länder. I ESO-rapporten refererar man, utan att ifrågasätta CAN:s uppfattning, att det är en mycket begränsad del av Sveriges befolkning som använder narkotika och att en stor del av narkotikan dessutom konsumeras av högkonsumenter eller konsumenter med problematiskt beteende, vilket ju gör att detta på många sätt skiljer sig från legala droger.

Det är helt uppenbart att detta är komplext och att det finns målkonflikter här. Kanske är det så att den mycket restriktiva svenska politiken har gjort att introduktionen av en del skademinimerande insatser har fördröjts något - det kan man tänka sig är en effekt av detta.

Detta är ett komplext område. Jag har kontakt med många andra länder. Jag pratar med och har träffat personer från andra länder som har valt andra vägar i narkotikapolitiken för att skaffa mig bättre kunskap om hur saker och ting utvecklas i de länderna. Det är ju ingalunda entydiga saker man ser där, utan det finns rätt många problem som kvarstår även i de länder som har valt en annan väg. De har också en annan situation i landet än vad Sverige har.