Fru talman! Till slut fick vi ändå några ord från statsrådet om hur regeringen ser på vad som håller på att hända i Sverige med utvecklingen av den relativa fattigdomen och de ökade klyftorna. Jag delar naturligtvis statsrådets uppfattning att arbete är grunden till välstånd, så där är vi helt eniga.

Jag kan ändå inte låta bli att reflektera över på vilket sätt statsrådet och regeringen tar sig an frågeställningen att vi har en ökande relativ fattigdom och ökande klyftor i Sverige. Det blir liksom ett slags instrumentellt pratande om vilka faktorer som påverkar samhällsutvecklingen och väldigt lite om vilket eget ansvar man har som regering. Men som regering kan man faktiskt prioritera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är väl medveten om att utvecklingen av ojämlikheten i Sverige har pågått sedan 80-talet. Vi vill göra någonting åt det. Vi vill föra en helt annan politik. Därför lägger vi helt andra förslag än vad regeringen presenterar.

Vi vill inte att hushållen ska bära kostnadskrisen ensamma, med höga matpriser och höga elpriser. Vi tycker inte att det är rimligt att prioritera lyxrenoveringar av bostäder för redan rika människor. Vi tycker inte heller att det är rimligt att prioritera att sänka plastpåseskatten när skolorna tvingas att skära ned och redan fattiga barn drabbas av en sämre skola.

Vi gör en helt annan prioritering och tar oss an problematiken med ökad fattigdom och ökade klyftor på ett helt annat sätt än regeringen. Regeringen verkar dessvärre blunda mer än se.