Fru talman! Ja, vi får se vad vi får för julklappar när kammaren och riksdagen och regeringen äntligen får lite julledighet. Men vi ska komma ihåg då att vi är priviligierade människor. Det finns många människor som har det svårt i Sverige.

Vägen till självständighet, oberoende och ökad egenmakt går bara via utbildningslinjen och arbetslinjen och en tredje linje: anstränga-sig-hårt-linjen. Det finns ingen väg där någon annan än jag själv kan lösa mina problem, oavsett var jag befinner mig. Det måste vi förvänta oss, annars har vi inte resurser till att hjälpa de människor som har funktionshinder eller drabbas av sjukdom eller ålderdom och behöver hjälp och stöd. Det är viktigt att vi fokuserar hårt på utbildningslinjen, arbetslinjen och ansträngningslinjen.

Regeringen som införde etableringssystemet, som delvis har justerats, flyttade det från kommunerna till Arbetsförmedlingen för att fokusera på arbete. Det råkade vara Liberalerna, hör och häpna, som då pratade om arbetslinjen. Jag håller med om att det var väldigt viktigt.

Nu har migrationen och personer som kommer till vårt land och har rätt att stanna delvis ändrat karaktär och omfattning. Jag har förstått att vi i regeringen är rätt överens med Socialdemokraterna om att det är nödvändigt. Men det innebär att det kanske är andra personer som kommer med mer av relationer till Arbetsförmedlingen för etablering.

Då är det viktigt att titta på remissvaren, men det tar tid att sammanställa det och att överväga det. Sedan ska jag förhandla det och göra vad jag kan för att hela tiden stärka utbildningslinjen, arbetslinjen och ansträngningslinjen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.