Fru talman! Johan Pehrsons svar stämmer. Det är just den utredningen jag hänvisar till. Det finns inte många andra utredningar på området.
Ett av de sex jämställdhetspolitiska målen är ekonomisk jämställdhet. Det är grundläggande att kvinnor har ett arbete att gå till för att nå ekonomisk självständighet. Men det är inte en garanti. För att man ska uppnå ekonomisk jämställdhet spelar fler faktorer roll.
En stor andel av dem som har varit utan arbete i mer än 24 månader är utrikes födda kvinnor med kort utbildningsbakgrund. Det är människor som oftast inte vill något annat än att gå till ett jobb. Men de behöver stöd och en rad insatser för att komma i arbete. Det är otroligt viktigt. För att bryta segregationen och öka jämställdheten behöver vi få utrikes födda kvinnor att komma i arbete. Det ger dem makt och frihet att bestämma över sina egna liv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi socialdemokrater hade insatser som vi kallade extratjänster, som framför allt vände sig till utrikes födda kvinnor. Det har varit ett väldigt viktigt verktyg för att lyfta människor ur långtidsarbetslösheten och ge dem en chans att få ett jobb och en egen försörjning. Hälften av extratjänsterna riktades till just utrikes födda kvinnor. Dessa kvinnor fick genom extratjänsterna möjlighet att gå från isoleringen hemma till något meningsfullt, en meningsfull sysselsättning.
De utrikes födda kvinnorna spelar många gånger en väldigt stor roll i familjen och ute i de utsatta bostadsområdena. De gör otroligt mycket och har stor påverkan på samhället och på barnen och ungdomarna i områdena. Det är viktigt att just de är förebilderna som går till ett jobb, till en sysselsättning, och får egna pengar på kontot. Det är viktiga steg in på arbetsmarknaden.
Nu finns det flera förslag på statsrådets bord som visar på behovet av ett ambitiösare och mer strukturerat, innehållsrikt och individanpassat etableringsprogram. Men det bör inte begränsas till etableringsprogrammet utan bör prägla hela den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Ett av förslagen är att etableringsprogrammets längd ska styras av behovet. Det handlar om just den enskilda individen. Det kan behövas längre tid i ett etableringsprogram för att få en grund och komma in på arbetsmarknaden.
Med tanke på att statsrådet säger att det är en prioriterad fråga för regeringen och för statsrådet undrar jag om de här förslagen kommer att bli verklighet eller inte. Eller är det något av förslagen som statsrådet tittar särskilt på?