Herr talman! "Migrationspolitiken måste ta hänsyn till vår förmåga att integrera. När detta inte sker får vi överfyllda förorter, parallellsamhällen, utanförskap och förläggningar med tusentals människor. Vi måste se sambandet mellan en invandring i alltför stora volymer och de mycket allvarliga samhällsproblem som vi brottas med."

Det är faktiskt mina egna ord, och de uttalades här i denna talarstol i en av mina första migrationsdebatter när jag som nybliven riksdagsledamot hade fått bli Kristdemokraternas migrationspolitiske talesperson, som det så vackert heter.

Det här kan tyckas ganska självklart nu, men det var det inte då. Miljöpartiet, exempelvis, gillade det inte alls och begärde replik. Vart är ni på väg någonstans som resonerar på detta sätt, undrade de.

Jag svarade då att jag gillar stenhårt att vi kristdemokrater redan 2014 började göra positionsändringar på migrationsområdet - detta därför att det jag såg på nära håll då, i mitt liv före riksdagen när jag jobbade i två av Örebros fyra utsatta områden, var att en stram migrationspolitik är en förutsättning för att vi ska kunna ta itu med integrationsproblematiken som vi brottas med. Det var och är avgörande om vi ska förmå att skapa ett Sverige där vi lever med, inte bredvid, varandra.

I den här debatten klargjorde jag även något annat som jag burit med mig alltsedan dess. Även om jag nu sitter i ett annat utskott har jag varje dag när jag gått runt här på Helgeandsholmen försökt vinnlägga mig om att alltid analysera förslag som läggs fram i den här kammaren oavsett från vilket parti de kommer, för rätt är rätt och fel är fel, alldeles oavsett vem som yttrar det.

Det löftet, herr talman, står i bjärt kontrast mot socialdemokratins sätt att resonera och agera inom migrationspolitiken det senaste decenniet.

Man kan förvisso säga, och jag tycker, att det avgjort är ett steg framåt att man helt nyligen i en rapport om sin egen migrations- och integrationspolitik erkände att man bär ett stort ansvar för de problem som en alltför stor migration fört med sig.

Rapportförfattaren Lawen Redar, socialdemokratisk riksdagsledamot, säger så här i en intervju: "Jag är därför kritisk gentemot mitt eget parti och gentemot mig själv. Vi har haft socialdemokratiska kommunalråd som under 20 års tid gett uttryck för att migrationen måste stå i paritet med integrationskapaciteten." Vidare säger Lawen Redar: "Segregationen i Sveriges tre största städer är bland västvärldens mest extrema."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Då undrar man ju: Om man nu ägde all denna kunskap, varför gjorde man inte annorlunda? Svaret är nog faktiskt beröringsskräcken för SD. Med Lawen Redars egna ord: "När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem."

Herr talman! I detta nu levererar vår nuvarande regering med migrationsminister Maria Malmer Stenergard i spetsen på punkt efter punkt för att skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Denna migrationspolitik syftar till att få ned söktrycket, och det är en politik som jag tror måste gälla många, många år framöver. Det finns ingen quickfix för att komma till rätta med de problem som vi har och nå fram till den samhällsgemenskap som vi kristdemokrater vill se - en samhällsgemenskap för alla, inte bara för vissa.

När migrations- och integrationspolitiken inte fungerar drabbas faktiskt alla, både de som kommit till Sverige och vi som växt upp i det här landet. Under så många år har vi på grund av pajkastning och brunsmetningar förvägrat oss själva att ha en diskussion om migrationspolitikens utformning som bygger mer på analys och mindre på känslomässiga yttringar.

Det stora mottagande som Sverige haft under en lång rad av år har lett till allvarliga integrationsproblem. Människor som kommit till vårt land, till Sverige, med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har fått se sig själva fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen, gängkriminalitet och hederskultur har kunnat frodas, och samhällsgemenskapen som jag pratar om har vittrat sönder till oigenkännlighet när vår tilltro till varandra har bytts ut mot främlingskap och misstänksamhet.

Herr talman! Vi har upprepade gånger, under 2015 och 2016 och nu senast i samband med de ukrainska flyktingarna, sett bevis på generositet och medmänsklighet. Civilsamhället med alla dess föreningar, samfund och organisationer men även privatpersoner har tagit egna initiativ för att de flyktingar som kommit till vårt land ska få tak över huvudet, mat i munnen och omsorg.

Jag vill påpeka detta, för samtidigt får vi i undersökning efter undersökning även besked om att väljarna vill ta emot färre flyktingar. Och det är alltså inte ett uttryck för vare sig bristande generositet eller för den delen främlingsfientlighet, utan det är en reaktion på det man ser: ett Sverige som har gått sönder. Det är också ett uttryck för att vi inte kan ta ett så stort ansvar att vi inte förmår hjälpa de människor som redan finns här i Sverige. Det kallas samhällskontrakt, och det är något som ska hedras mellan dem som bor och betalar skatt i Sverige. De vill se ett Sverige som de kan lita på när de är i behov av hjälp och stöd.

Herr talman! Jag har lyssnat till migrationsdebatten så här långt, och det känns fantastiskt roligt att vara tillbaka i SfU-debatterna. Jag tänkte tillåta mig att göra en liten avslutande reflektion.

Jag recenserar på intet sätt något av inläggen, men jag ställer mig ändå frågande till hur en migrationspolitik som inte är utformad av regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna, alltså Tidöpartierna, kommer att se ut. Den frågan har ju denna debatt inte gett något som helst svar på. Vad är alternativet - kommer vi att få en stram migrationspolitik eller en generös migrationspolitik? Kommer vi att få en politik som syftar till att sänka söktrycket eller till att höja detsamma? De frågorna får jag väl bära med mig efter denna debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.