Herr talman! De ensamkommande barn som kom 2015 och tidigt under den urspårade migrationsvåg som vi hade under en period fick komma in i folks bostäder och bo hos svenska familjer. Det var äldre par som tog emot och lät dem bo i ungarnas gamla pojk- eller flickrum. Det är klart att det integrationsarbetet gav dem möjlighet att komma in i samhället på ett sätt som inte är möjligt för vem som helst som kommer hit. Men att civilsamhället stod upp och gjorde ett fantastiskt arbete då för att få människor i jobb och få dem integrerade, det håller jag med om. Jag ser dock inte det som en långsiktig lösning för svensk migrationspolitik. Det var något som hände då och som i viss utsträckning har lett till positiva konsekvenser.

Jag saknar fortfarande svar på frågan jag ställde eftersom ledamoten sa att man inte kan blanda ihop asyl och kostnader. Finns det någon gräns även för Annika Hirvonen för hur många människor Sverige kan ta emot?