Herr talman! Det är en mörk tid vi lever i. Vi har fler människor som drabbas av krig och konflikter än på mycket länge. I Europa pågår ett invasionskrig med miljontals människor på flykt. Ingen kan låta bli att beröras av bilderna vi möts av från Gaza.

Samtidigt pågår FN:s klimattoppmöte i Dubai, COP 28. Det leds av en oljetopp som vill att världen ska fortsätta att utvinna och bränna fossila bränslen. IPCC larmar högre och högre. På klimatrapportens kartor kan vi se hur allt fler områden kommer att bli obeboeliga allt fler dagar om året. Fler människor än någonsin är på flykt i världen.

I Sverige har vi en regering som ökar klimatutsläppen, sänker biståndet och minskar sitt ansvarstagande för flyktingmottagandet genom FN:s kvotflyktingssystem. I dag har den svenska inrikespolitiska debatten präglats av diskussionen om vad flyktingmottagandet kostar, som om asylrätten någonsin har varit någon affärsverksamhet, som om vi räddade liv för att vi tjänade pengar på det.

Herr talman! Sjuksköterskan Omids ord har etsat sig fast i mig: Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det sammanfattar väl effekterna av den SD-kontrollerade regeringens migrationspolitik. Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det var orden han uttalade samtidigt som han hängde upp det livräddande droppet vid sjukhussängen.

I korridoren stod hans kollegor och samtalade med varandra, en av dem i hijab. De är några av alla de människor som har demoniserats av högt uppsatta politiker som har talat mycket illa om invandrare som grupp och i synnerhet om muslimer. Att skuldbelägga hela folkgrupper för stora samhällsproblem är att skjuta ifrån sig ansvaret och att splittra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag önskar en politik där man i stället engagerar sig i att integrera människor och att få alla att känna sig som en värdefull del av vårt land. Vi kan lära oss av Lars och Dalya som jag mötte på Ölands folkhögskola.

Lars och Dalya arbetar med en klass invandrarkvinnor som jag fick äran att samtala med. De berättade att här, i det här klassrummet, känner de sig trygga. Här vågar de prata - inte bara på svenska, utan här vågar de också prata om svåra saker i livet. De ställer frågor om hur man kan integreras och möta fler svenskar. Kommer det att finnas ett jobb för mig som äldre kvinna som inte pratar så bra svenska? Just de här kvinnorna hade inte kommit till sin rätt och klarat sfi. Folkhögskolan var den miljö de behövde.

På samma sätt som folkhögskolorna och folkbildningen under lång tid fångat upp dem som inte kommit till sin rätt i den vanliga gymnasieskolan eller komvux jobbade man här med kvinnor som alltför länge stått utanför. Tillsammans övade man inte bara svensk grammatik, utan man åkte också till simhallen och lärde sig hur det funkar med det svenska samhällets olika delar.

Detta är verkligen integration i sin allra mest värdefulla bemärkelse.

Eller så kan vi lära oss av alla dem som år efter år stått kvar och stöttat de ensamkommande som kom till Sverige 2015. Vi kan läsa kvittot i Statistiska centralbyråns rapport från den 28 november - helt fantastiska resultat! Det är 82 procent av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd som barn och 85 procent av dem som fick uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen som arbetar.

Jag är inte förvånad, för jag har redan mött dem hos Världen i Värmland, föreningen som slöt upp och såg till att ungdomarna när de blev uppskrivna i ålder inte behövde lämna sin skolgång och Karlstad utan fick tak över huvudet och chansen att bo kvar. Där mötte jag ungdom efter ungdom som ställde sig upp på det möte som vi politiker blev inbjudna till, sa sitt namn och med stolthet berättade att de jobbade i hemtjänsten, som plattläggare eller som elektriker - ungdom efter ungdom, runt om i hela vårt land.

Den dagen då frågan om kostnader och lönsamhet är på tapeten undrar jag om de här siffrorna kommer att göra någon förändring i Tidöpartiernas politik. Kommer man att sluta prata nedlåtande om den här gruppen ensamkommande när vi nu har svart på vitt hur de nu är en del av samhället och verkligen stöttar upp i äldreomsorgen där det behövs och i yrken där vi har brist på arbetskraft? Man kan ju alltid hoppas, men jag hoppas nog på för mycket.

Jag vill dock säga till alla er som stod kvar, till alla er som visar vilken skillnad detta gör för enskilda människor och för integrationen i vårt samhälle: Tack för att ni stod kvar när samhället svek några av de mest utsatta!

Herr talman! Det pratas mycket om att ett nej är ett nej. Säg det till dem som alldeles före kriget i Gaza fick utvisningsbeslut dit! Säg det till kvinnorna från Afghanistan som utvisades innan Sverige ändrade sig och kom fram till att det trots allt, ett år efter talibanernas maktövertagande, inte var okej att utvisa kvinnor till Afghanistan! Säg det till alla de hundratals hbtqi-personer som inte fått rättssäkra asylprövningar hos Migrationsverket, som fått avslag för att de skämts för lite för sin homosexualitet, som inte resonerat tillräckligt djupt om sina trans- och intersexkroppar för att kvala in i Migrationsverket stereotypa föreställningar och som därför inte blivit trodda!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Nej, det är inte så enkelt som att ett nej är ett nej. Fråga de ensamkommande ungdomar med afghanskt medborgarskap som nu lever i limbo i Sverige! De får inte jobba, de får inte tak över huvudet från samhället, de har inte rätt till några bidrag och det har under flera års tid inte heller gått att verkställa utvisningarna till Afghanistan.

Säg det till Murhaf Hamid, som slog majblommeförsäljningsrekord! Han har bott hela sitt liv i Migrationsverkets boenden. Han har sett mer av Sverige än många av oss riksdagsledamöter. Han har bott i Kiruna, i Skåne och i östra och västra Sverige, alltid hos Migrationsverket. Han är född i Sverige. Nu går han i sjätte klass.

Ett nej är inte alltid ett nej. Ibland borde nejet ha varit ett ja från början. Låt oss ändå se verkligheten så komplex som den faktiskt är, där omständigheter förändras och allting inte alltid blir rätt från början.

Herr talman! Jag önskar att Sverige hade en regering som såg de människor som nu drabbas in på bara skinnet av en allt hårdare politik och allt kallare retorik. Jag önskar att vi hade en regering som bedrev en politik för att färre människor ska vara på flykt i världen och som lade all sin kraft på att förbättra integrationen och såg till att vi inte längre pratade om en vanlig klass med 30 elever. När, herr talman, blev det vanligt med 30 elever i varje klass?

Vill vi på allvar komma åt de utmaningar som samhället står inför behöver vi förstärka välfärden, motverka fattigdomen och segregationen och stärka alla de aktörer, inklusive folkhögskolorna, som faktiskt bidrar till integration varje dag - inte skära ned på allt detta och peka finger åt alla invandrare som ett kollektiv.

Det är vårt ansvar som politiker att bygga ett starkt samhälle och en stark gemenskap som rymmer alla oss som bor i det här landet oavsett var vi är födda, om vi har en religion eller inte och vilken den i så fall är.

(Applåder)