Herr talman! Jag fick inte riktigt någon fråga. Men jag kan säga att jag ser ett mönster i regeringens politik. Man säger så här i en migrationsdebatt: visitationszoner, hemliga avlyssningar, angiverilagar, fler inre gränskontroller och så vidare; jag kan fortsätta ganska länge. Men vet ni vad? De förslagen är sådant som finns i länder som människor flyr ifrån. Det bör Moderaterna fundera på.

När Moderaterna tar ton hör jag att de bara vill prata om de här sakerna för att skyla över misslyckanden och det egna ansvaret. Det saknas över 20 miljarder i välfärden. Det vill de inte prata om. Sjukvården går på knäna. Skolor går på knäna. Det är katastrof. Det är en välfärdskris ute i landets kommuner. Men det vill de inte prata om över huvud taget.

Inte ens när de begär replik vill de prata om sin egen politik. Då vill de bara säga hur samarbetet kommer att se ut om två och ett halvt eller tre år. Det kallar jag verkligen att fly undan sitt eget ansvar när man sitter i regeringen.

Det saknas så här mycket pengar i välfärden, och nu har Tidöpartierna prövat lite av sin politik. Man har kraftigt begränsat antalet kvotflyktingar som får komma till Sverige. Rekordfå människor kommer hit. De som syns i statistiken är människor som är inne på sin andra eller tredje asylprövning. Väldigt få människor kommer till Sverige.

Ändå finns det inte pengar kvar. De pengar som fanns kvar valde Tidögänget att skicka till sina rika kompisar, och man låter privatiseringar fortsätta dränera välfärden så att ens kompisar kan fortsätta att doppa sugröret i välfärden. Och när det inte finns några pengar eller någon välfärd kvar och när skolorna och sjukvården går på knäna pekar man återigen på invandrare och säger: Där är problemet. Men en dag tar man kanske ansvar.