Fru talman! Det är inte varje dag man blir apostroferad som Benjamin Syrsa. Därför tänkte jag att jag måste ta tillfället i akt och replikera.

Jag avslutade mitt anförande med att framföra ett antal önskningar. Det berodde på att vi inte vill att pensionerna ska vara valfläsk. Det var de 2022, och det var de 2018. Man gjorde en massa överenskommelser utanför Pensionsgruppen. De såren finns kvar. Det är därför jag kommer med ödmjuka önskningar om vad jag skulle vilja se pensionerna vara 2026.

Sedan kan vi självklart göra andra saker som regering. Det tar vi också ansvar för. I mitt anförande, om ledamoten hörde det, nämnde jag bland annat sänkt skatt för dem som är 65 och äldre för att motivera fler att stanna kvar i arbete. Jag nämnde att vi i denna budget sänker skatten för alla som arbetar. Jag nämnde också att det för dem med 25 000 kronor i pension handlar om 3 400 kronor på ett år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Visst gör vi alltså saker. Men det är ändå den viktiga Pensionsgruppen som håller i taktpinnen. Ledamoten får också komma ihåg att det var en moderat minister som tog de initiativ som ledde till att alla partier nu ingår. Vi är glada att det är en överenskommelse som alla i gruppen står bakom.

Jag vill ändå under mina sista 40 sekunder talartid ställa en fråga. Ledamoten pratar om undersköterskor som har kämpat ett helt arbetsliv, kanske 40 eller 45 år, och ställt klockan varje morgon för att gå till jobbet. Tycker inte Vänsterpartiet att det är problematiskt att det numera är extremt liten eller ingen skillnad mellan deras pension och pensionen för dem som inte alls har arbetat? Jag tycker det.