Herr talman! Tack för en jättebra fråga, Catarina Deremar! Som jag tidigare nämnde för Magnus Manhammar är bildning – vilket Magnus också redogjorde för – ett fundament för en demokratisk utveckling.

Det görs jättemycket bra saker inom studieförbunden; det är ingen diskussion om det. Däremot har vi problem, och det är just det: Vi kan inte blunda för problemen och trots att vi har kunskap om dem bara fortsätta ge samma anslag – samma volym pengar – hela tiden. Att Folkbildningsrådet sent omsider vaknade upp och sa ”Oj, vi kanske behöver börja granska oss själva lite, för nu kanske det blir regeringsskifte. Då kanske det händer någonting!” håller inte. Det vittnar om en oförståelse och en ovilja att göra något åt detta i grunden.

För Sverigedemokraterna är detta viktiga frågor. Vart skattebetalarnas pengar går och att det ska gynna det demokratiska samhället – att det ska gynna de mål man har med medlen – är centralt. Vi har dock många hål i hinken i samhället i dag, och det finns det många forskare inom dessa områden som vittnar om. Jag har själv haft samtal med dem. Man pumpar ned pengar i hinken, men de bara försvinner. Vart tar alla pengar vägen? Det är ibland svårt att få reda på det, för de försvinner ut i en massa hål som ingen vet något om.

Det där är ett problem, för det skapar en välfärdskriminalitet och en brottslighet. Vi menar att man måste strypa den. Då är just granskningen av studieförbunden extremt viktig, och baserat på Riksrevisionens rapport behöver de inte så mycket pengar. Det är så. Det står svart på vitt och är helt uppenbart i rapporten.