Herr talman! I så fall är nog min uppfattning att ledamoten och regeringen bör ändra retorik i fråga om kulturarvet. Man hänvisar gång på gång till att man har ärvt en underhållsskuld som man nu tar itu med – men man gör de facto inte det.

I den tidigare, rödgröna regeringens budget stärkte vi anslagen till de regionala museerna. Vi permanentade anslag på 250 miljoner till kultursamverkansmodellen och det regionala kulturarvet. Vi satsade på och påbörjade arbetet med digitaliseringen. Vi permanentade anslaget till Judiska museet och avsatte riktade medel till Skansen så att de kunde påbörja ett nödvändigt renoveringsarbete. Vi förstärkte även anslagen till stiftelsemuseerna.

Vi tog också itu med flera av de underhållsfrågor som nu börjar ticka in i den driftsbudget som Sverigedemokraterna har att hantera – och som man i denna budget fullständigt struntar i. Man satsar 15 miljoner på digitalisering till de statliga kulturarvsmyndigheterna och skär bort 15 miljoner kronor i en generell besparing. Hur rimmar det med att ta ansvar för kulturarvet?

Om det nu är som ledamoten säger, det vill säga att man inte prioriterar dessa frågor, vill jag upplysa kammaren och åhörarna om att det går att göra andra prioriteringar. Vi satsar i vår kulturbudget stora summor på ett kulturarvslyft. Det är en satsning både på digitaliseringen, som vi vill utöka, och på vård av kulturmiljöerna. Vi skjuter till medel till Nationalmuseum så att man får förutsättningar att hålla öppet mer än fem dagar i veckan. Jag menar att något annat är skamligt.

Jag vill återigen rikta frågan till ledamoten: Även om man prioriterar annorlunda i år, hur rimmar det med Sverigedemokraternas syn på behovet av kultur i hela landet att man drar bort PLO-uppräkningen för den regionala kulturen?