Fru ålderspresident! I en värld där rädsla och oro växer och där länder sluter sig alltmer och fokuserar på vad som är viktigt för just det landets säkerhet är det viktigare än någonsin att orka ta på sig ledartröjan för att vara den som sticker ut och hela tiden påpekar att vi måste jobba tillsammans för demokrati, för frihet, för alla människors lika värde och för vår planet, helt enkelt för att vi lever på en och samma planet. Om säkerheten och klimatet hotas i ett land hotas vi alla.

Det är tillsammans vi löser otryggheten, fattigdomen och hoten mot demokratin. Det är tillsammans vi ser till att klimatet fortsätter att vara sådant att mänskligheten och andra biologiska varelser kan fortsätta leva på vår planet. Men just nu går alla tvärtom åt andra hållet, och ta-så-mycket-du-kan-och-strunta-i-andra-mentaliteten växer.

I ett sådant läge är det viktigare än någonsin att Sverige som land står upp för det som vi under lång tid varit bra på: ett ledarskap för diplomati, pragmatism och förmåga att finna samförstånd och lösningar, samtidigt som värnandet av mänskliga rättigheter, frihet, demokrati och rättsstatens principer aldrig får tummas på.

Här finns dock anledning till oro, för ledarskapet vacklar och Sverigebilden förändras. I Sverige ökar klyftorna, vilket syns i det upptrappade våldet, och i stället för att samla splittrar Tidögänget samhället genom att peka på vi och dom. Detta syns utåt. Och i stället för att ta täten och stå längst fram på barrikaderna mot det största hot som mänskligheten står inför – klimatförändringarna – nöjer man sig med att backa och säga att vi har varit så duktiga att andra nu får göra ett bättre jobb och steppa fram medan vi vilar oss en stund. Åtminstone är det så det ser ut, och det duger inte.

Det är regeringens ansvar att göra allt för att minska hotbilden mot Sverige och ta ansvar för varje individ som bor i vårt land – alla, inte bara några. Det går inte att gömma sig och lämna bilden av Sverige till Svenska institutet eller någonting sådant, utan ansvaret ligger hos regeringen att nå våra mål om trygghet och klimat, vilket i sin tur leder till vilken bild världen kommer att ha av vårt land.

I en orolig värld är det viktigare än någonsin att inte bygga murar mot andra utan att medvetet och systematiskt riva varje hinder som byggs upp. Såklart ska vi vårda och värna relationerna med länder i den fria världen där vi har demokrati, men vi måste samtidigt bygga relationer med fler, räcka ut handen och arbeta aktivt med diplomati, handel och bistånd – exempelvis till organisationer världen över som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati.

Sedan vill jag prata om Ukraina. I en tid när blickarna börjar dras åt andra håll, samtidigt som Ryssland arbetar hårt med att sprida misstro, är det än viktigare att Sverige står fast. Detta har vi alla varit inne på, och här vet jag att regeringen och alla riksdagens partier håller med. Men vi måste alla ständigt upprepa och påminna oss om detta, ända till den dag då Ukraina, eller snarare demokratin, har vunnit detta krig. Som oppositionsparti har vi en skyldighet att stötta, pressa och pusha på regeringen så att orden förvandlas till tydlig och aktiv handling, så att man hela tiden säger: Vi gör det bra, men vi kan mer!

Det är mitt budskap till regeringspartierna. Vi må vara oeniga om mycket, men låt oss göra mer. Och när vi tror att vi gjort allt gör vi lite till – för vår frihet och för vår demokrati.

Centerpartiet avstår från att delta i beslutet på den här punkten. Vi hänvisar till vårt eget förslag till budget.

Sedan måste jag ändå avsluta med första strofen ur biskop Thomas frihetssång från 1400-talet. Jag tycker att den är viktig i det här sammanhanget, också med tanke på hur debatten har varit i dag:

Frihet är det bästa ting,som sökas kan all världen kringför den henne rätt kan bära.

För mig och Centerpartiet är yttrandefriheten helig. Den är också ett av de absolut viktigaste värden vi kämpar för internationellt.

Den innebär dock även ansvar, särskilt som makthavare. Det vet alla vi som sitter i det här rummet. Alla här vet också vad konsekvenserna blir när den missbrukas, även om det självklart är tillåtet. Det ska det vara, men dock.

Jag undrar ändå när regeringen ska säga ifrån och sätta Sveriges trygghet och svenska värderingar framför törsten efter makt.

(Applåder)