Fru talman! Ärendet för dagen är utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution, det vill säga budgetanslagen till Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten och hur pengarna ska fördelas mellan dessa myndigheter.

Vi har i kväll hört många kloka saker, och jag tänker inte upprepa vad som tidigare har sagts utan i stället lägga några minuter på att tala om tullen, en verksamhet som när det kommer till brottsbekämpning får alldeles för lite utrymme i det offentliga rummet.

Brottsbekämpning kan bedrivas på många olika sätt, och det är viktigt att hela rättskedjan fungerar och håller ihop. Tullen är en del i denna kedja. Om våra gränser inte bevakas och kontrolleras kan vapen och droger fritt komma in i landet. Tullens stora bidrag till att bekämpa den organiserade brottsligheten är bland annat att beslagta narkotika. Bara i år har man vid 26 olika tillslag beslagtagit över 100 kilo narkotiska preparat.

Tullen bidrar även effektivt, inte sällan ihop med Skatteverket, till att försvåra för den organiserade brottsligheten att begå brott genom företag, till exempel momsbedrägerier. En stor del av de kriminella nätverkens ekonomi kommer genom brottslighet begången via företag.

Jag har under hösten besökt tullare i Göteborg och Stockholm, och så mycket kan jag säga att Sveriges tullare kan sträcka på sig och vara stolta över att de är tullare. Sällan har jag träffat på så många hängivna och hungriga tjänstemän som inom tullen. Detta gäller på alla positioner, från dem som spanar och dem som utreder de grova brotten till gränsskyddet och dem som kontrollerar den legala införseln. Det har varit en fröjd att få se och uppleva detta.

Men precis som om vi hade diskuterat sjukvården, polisen, skolan eller socialtjänsten saknas det resurser. När det kommer till tullen har det tyvärr inte gjorts några större satsningar de senaste 20 åren. Ingen företrädare för något parti kan alltså slå sig för bröstet eller skylla ifrån sig. Vi bär alla den skulden. I dag står vi här med lågkonjunktur, hög inflation, höga räntor, svag krona och en befolkning som har det tufft, så även om jag skulle vilja kan vi inte ge tullen mer pengar. Jag är ändå glad över att anslagen till tullen ökar och inte minskar i dessa tuffa tider.

Genom att lyssna till ledamöterna i skatteutskottet har jag förstått att det finns en samsyn om att tullen har en viktig uppgift i brottsbekämpningen och att det behöver satsas mer på den. Det är ju ett bra första steg, men låt oss inte stanna där.

Att låta Kronofogden vara en alltmer aktiv part i bekämpandet av de kriminella nätverken vet vi ger resultat. Vill man dra paralleller kan man nämna att Al Capone till slut hamnade bakom lås och bom för skattebrott. De flesta som arbetar med brottsbekämpning vet att om man tar pengar och statusprylar som bilar, smycken och klockor från de kriminella gör det rätt ont i dem. Då träffar man rätt. Kan man dessutom beslagta kontanter försvårar man för gängen att investera i narkotika eller köpa in sig i företag. Här har Kronofogden en stor och viktig funktion, och jag tror att Kronofogdens del i det brottsbekämpande arbetet kommer få en allt större betydelse framöver. Jag hoppas att vi framtiden, när ekonomin blir bättre, kan ge dem mer resurser. Jag tror att det kommer att betala tillbaka sig.

I skatteutskottet verkar det också finnas en någorlunda stor samsyn i frågan om tullens beväpning. Denna fråga brukar aktualiseras någon gång om året för att sedan rinna ut i sanden; det händer ingenting. Men nu har regeringen gjort slag i saken och gett Tullmyndigheten i uppdrag att till den 15 januari presentera sin syn på saken, och myndigheten utreder nu sin utrustning. Det är i slutändan Tullmyndigheten som avgör frågan om det ska bli en beväpning eller inte, men undersökningar bland tullpersonal visar att majoriteten vill se en beväpning.

Fru talman! Jag ser det som en självklarhet att tulltjänstemän ska vara beväpnade så att de kan göra ett bra jobb och att arbetsmiljön kan tryggas. I dag är det endast de tulltjänstemän som arbetar direkt eller indirekt mot den grova organiserade brottsligheten som får bära vapen. Det gäller såväl civil som uniformerad personal. Jag anser att tulltjänstemän som jobbar i uniform med gränsskydd också ska vara beväpnade. Jag säger inte bör vara beväpnade, utan jag säger ska vara beväpnade. För tulltjänstemän som arbetar med den legala införseln bör bärandet av vapen avgöras av plats, funktion och arbetsuppgift. Finns inte behovet ska det inte heller vara tvingande. Det är ett liknande upplägg som polisen har.

Det är viktigt att ha i åtanke att beväpningen finns där för att man ska kunna försvara sig. Tullpersonal får med dagens lagstiftning endast använda tjänstevapnet i nödvärn, till skillnad från polisen som även får skjuta i laga befogenhet. I dag arbetar obeväpnade tullare med att stoppa och kontrollera fordon i vilka det kan färdas tungt kriminella individer med vapen. Med tanke på straffskärpningen för grovt olaga vapeninnehav där minimistraffet kommer att öka från två till fyra år är det inte otänkbart att en individ inte drar sig för att använda vapen mot en tulltjänsteman.

Jag är medveten om att en full beväpning av tullens personal kräver pengar. Det krävs vapen, vapenskåp, skyddsvästar, möjlighet till övningsskjutning och utbildningsdagar. Men en trygg arbetsmiljö måste få kosta pengar. Vill vi verkligen vänta tills det värsta händer? Jag vill inte det, utan jag vill se att tullen får adekvat utrustning så att den kan genomföra sitt uppdrag på bästa och säkraste sätt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att jag är glad över att regeringen ser nyttan hos dessa tre myndigheter, inte minst i det brottsbekämpande arbetet, och att man inte skär ned på anslagen utan ökar dem.

(Applåder)