Herr talman! När jag var i tonåren, sådär 16–17 år, ganska vilsen, oerhört provokativ och identitetssökande, som man ofta är under dessa år, fick jag en uppmaning av en av mina lärare. Han ville att jag skulle förkovra mig i persisk kultur och litteratur. Jag blev då ännu mer provokativ och upprörd, protesterade och kunde inte alls förstå vad det skulle vara för mening med det.

Men då sa min kloka lärare att för att kunna flyga behöver man både rötter och vingar. Och det är precis så det är. Det är när man har kunskap om och känner stolthet över sina rötter och sitt arv som man kan och också vill ta till sig en ny kultur och nya traditioner.

Under denna höst och vinter följer jag med nöje SVT:s serie Historien om Sverige. Det är en programserie som har gjorts i samarbete med experter inom många olika fält och med hjälp av mängder av historiska dokument och föremål.

Att koka ned 15 000 års historia till 10 timmar tv-tid är naturligtvis ingen lätt uppgift, men serien har blivit den mest strömmande på SVT Play sedan man började göra onlinemätningar. Tittarna har dessutom börjat intressera sig mer för historia överlag som ett resultat av programmet.

Det är jättespännande att enskilda händelser och filmer kan öka människors intresse för kultur och historia. Det är inte första gången vi ser det hända. Jan Guillous romaner och filmerna om Arn lockade massor av besökare till Skaraborg, och besöksantalet för The American Museum of Natural History i New York ökade kraftigt när familjekomedin Natt på museet gick på bio.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill återinföra den fria entrén på statliga museer. Vi tycker att museerna, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter för oss alla. Fri entré möjliggör för fler att ta del av kulturarvet, och det är särskilt viktigt i en ekonomiskt tuff tid då museibesök inte prioriteras av landets barnfamiljer och pensionärer. Det är också viktigt i en tid då tillgänglig kultur och museernas roll som samhällsbärare blir allt viktigare.

Vi socialdemokrater anser också att det är viktigt att fler grupper än de redan museivana kommer till museerna. Måluppfyllelsen när det kommer till delaktighet är för låg. Det är fortfarande så att kultur i större utsträckning är tillgänglig för dem med hög utbildning och god ekonomi. Fri entré löser inte hela frågan om deltagande, men det är i alla fall en bra och viktig utgångspunkt. Att aktivt sänka trösklar och tillgängliggöra kultur för fler är politiska prioriteringar för oss socialdemokrater.

Herr talman! Jag vill också tala om våra världsarv. Sverige har 15 världsarv. De är landets, och en del av världens, mest unika natur- och kulturarv. De har alla utsetts för att de har ett omistligt universellt värde.

Svenska staten gör ansökan till Unesco om att det ska utses ett nytt svenskt världsarv. Det sker utifrån den världsarvskonvention som Sverige var med och skrev under 1985. Med den underskriften följer en mängd åtaganden. Världsarven i Sverige är inte 15 monument som ska bevaras, underhållas och skyddas från slitage. De är på alla sätt levande, engagerande världsarv som bidrar till samhällsutveckling, kunskap, samarbete, skatteintäkter, hållbarhet och sist men inte minst glädje och stolthet.

I dag saknas långsiktig, hållbar förvaltning och samordning av våra världsarv. Det finns helt enkelt inga resurser till att bedriva verksamhet. Den verksamhet som ändå sker drivs med projektmedel, en del regionala medel, en del kommunala medel och ett stort mått ideellt arbete som utförs av eldsjälar runt omkring i vårt land.

Herr talman! Man behöver ta tag i samordningen och finansieringen av våra världsarv. Sverige kan inte förlita sig på ideellt arbete för att ta hand om de 15 världsarv som de facto utifrån världsarvskonventionen är landets och en del av världens mest unika kultur- och naturarv. De är statens ansvar.

Världsarvsstrategin är bra. Handlingsplanen är också bra. Men allt blir tandlöst utan ekonomi. Och utan verksamhet blir världsarven utan liv.

Före Rysslands invasionskrig i Ukraina har diskussionerna om skydd av kulturarv tenderat att handla om områden utanför Europa. Tyvärr, med det omvärldsläge vi har i dag, behöver vi med ökad kraft arbeta med planer för att skydda vårt kulturarv här i Sverige. Riksantikvarieämbetet fick i våras uppdraget av regeringen att utreda förutsättningarna för ett nationellt kulturskyddsråd. Det föreslås nu placeras under Riksantikvarieämbetet.

Utredningen visar att en stor uppgift är att fysiskt skydda kulturföremål genom både undanförsel, alltså att de flyttas, och andra skyddsåtgärder av föremål som inte undanförs. Regeringen tycks ännu inte ha fattat beslut om och i så fall när ett nytt nationellt kulturskyddsråd ska inrättas. Vi vill att regeringen skyndsamt löser den frågan.

Vi ska heller inte tappa bort att kulturens betydelse för samhället i kris och krig omfattar hela kulturområdet. I samband med höjd beredskap och krig kan det exempelvis handla om kulturen som möjliggörare för fri åsiktsbildning, demokrati, hälsa och välbefinnande. Ett arbete behöver därför göras för inkludering av hela kultursektorn. En möjlighet kan vara att en eller flera myndigheter ges i uppdrag att utreda behoven av och formerna för detta.

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget sätter också ljuset på vikten av att säkra data och definiera vad som är samhällsviktig information. Sverige behöver en ny, moderniserad arkivlagstiftning. Nuvarande lagstiftning är över 30 år gammal och skapad i en helt annan tid. Den är inte anpassad till digitaliseringen av förvaltning och samhälle. I en digital värld är det mer komplicerat vem som äger och tar ansvar för data. Vi socialdemokrater uppmanar därför regeringen att utifrån arkivutredningens betänkande komma fram med en proposition på det här området.

Herr talman! I dagens samhälle står vi inför en rad utmaningar som kräver en progressiv syn på kulturarvet. Kulturarvet är inte bara en fråga om byggnader utan också levande och framför allt föränderliga berättelser om människor och deras erfarenheter. Vi får inte glömma att tavlorna på Nationalmuseum en gång var provocerande samtidskonst. Jag efterlyser en mer dynamisk förståelse av kulturarvet.

Vi socialdemokrater ser kulturarvet som en resurs för samhällsutvecklingen. Det innebär att vi inte bara bevarar kulturarvet för dess egen skull utan också för att det kan vara en motor för tillväxt och sysselsättning och en kraft för samhällsbyggande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg och Lawen Redar (båda S).