Herr talman! Jag är glad att den här debatten om kulturen sker i dag, och jag blir glad ju fler gånger vi kan prata om kultur och inte minst om folkbildning, som jag tänker fördjupa mig lite ytterligare i här just nu.

Vi hade precis ett replikskifte som bland annat handlade om hur viktig folkbildningen har varit för Sverige som land. Utan folkbildning hade vi förmodligen inte haft några politiska partier i Sverige, i alla fall inte några demokratiska politiska partier, och utan folkbildning hade vi inte haft fri och allmän rösträtt i Sverige.

Det är med stolthet jag talar om folkbildning. Det är med stolthet jag besöker studieförbunden och folkhögskolorna runt om i Sverige och ser allt det engagemang som finns. Det är med stolthet jag ser den studieform som folkhögskolan är. Den kan verkligen hjälpa människor som har mötts av stängda dörrar i hela sitt liv men som plötsligt möts av öppna dörrar och en möjlighet att förverkliga sig själva och hitta vägen till ett yrke.

Det är också med stolthet jag ser hur studieförbundens verksamhet från norr till söder till och med räddar liv. Man har verksamhet som handlar om hjärt- och lungräddning för äldre. Man har verksamhet, inte minst i mitt eget län Blekinge, som handlar om sjömanskap och navigering, som också faktiskt räddar liv. Man har en fantastisk verksamhet för funktionsnedsatta runt om i Sverige som spelar roll.

Jag älskar folkbildningen, och jag älskar Sverige. Jag älskar det som vi gör tillsammans och vill inte att någon förstör det. Jag återkommer till det.

Det som jag tycker är så fint när jag är ute och träffar människor på folkhögskolor är att det är väldigt många som har fått en andra, tredje eller fjärde chans. Jag tycker att alla människor i Sverige är värda alla chanser i livet. Livet är ett kort ögonblick. Låt oss göra det bästa av det. Ge oss alla möjliga chanser att förverkliga oss själva och vara vårt bästa jag.

När jag senast besökte en folkhögskola träffade jag några personer som till och med var några år äldre än jag. De höll på att omskola sig till studiepedagoger och var otroligt engagerade i det. En annan person skulle bli socialpedagog och ville jobba med hemlösa. Han hade varit en framgångsrik företagare i hela sitt liv men ville nu äntligen skola om sig för att än mer följa sitt hjärta. Han var nästan klar och kunde inte vänta. Han hade redan börjat volontärarbeta för ett härbärge. Jag träffade människor som precis hade kommit till Sverige. På folkhögskolan fick de äntligen lära sig svenska, och de gjorde det tillsammans med ett studieförbund på just folkhögskolan. Det var Svenska från dag ett.

Det finns massor av verksamheter runt om i Sverige som är just folkbildning och det kitt som gör Sverige starkt.

När Sverige nu träffar representanter från Nato berättar många av Natoföreträdarna att Sverige är ett land som man verkligen vill ha som medlem i Nato. Det finns många anledningar till det, men en av de stora anledningarna säger de är att Sverige har en stark motståndskraft mot auktoritära strömningar och fake news. När man tittar närmare på vad det är för motståndskraft är det just att vi har ett starkt civilt samhälle. Och ett civilt samhälle är ju ett föreningsliv. Det kan vara alltifrån schackklubbar till idrottsföreningar och sjöräddning. Det är många fantastiska verksamheter i vårt civila samhälle. Och det civila samhället hade inte kunnat leva utan det blod som pumpar i deras ådror. Syret får man genom just folkbildningen. Det är folkbildningen som gör att det civila samhället är så livskraftigt och egentligen över huvud taget finns i Sverige.

Om man skulle dra undan en tredjedel av studieförbundens verksamhet, som tyvärr har presenterats i budgeten och till stor del redan har beslutats, skulle det civila samhället i Sverige bli väldigt försvagat. Den svenska demokratin skulle bli väldigt försvagad och vårt samhälle väldigt mycket fattigare.

Det är precis den typen av saker som jag själv har sett när jag har jobbat med bistånd tidigare. Jag var i Ryssland, till exempel, när de försökte utveckla demokratin efter kalla kriget. Då fanns det stora möjligheter trots allt. Det var många människor som brann för demokrati i Ryssland och verkligen kämpade och ibland till och med riskerade sina liv genom det de gjorde. Man ville bygga upp just den folkbildning som vi har i Sverige. Man ville bygga upp ett civilt samhälle, så att man kunde få motståndskraft mot en auktoritär syn på samhället.

Jag hade önskat att vi var fler som jobbade där på den tiden, och jag önskar att vi framöver är fler som kan jobba med det civila samhället i Ryssland. Det är egentligen den enda långsiktiga vägen till fred. Vi måste få demokrati i Ryssland och världen över, och det får vi genom ett starkt civilt samhälle, som blir starkt genom just folkbildning.

Hur ser vi då på folkbildningens framtid? Det har jag funderat mycket på. Jag tycker att vi tillsammans borde se väldigt positivt på den. Det är just nu lågkonjunktur i Sverige och världen, och då är det folkbildningen, studieförbunden och folkhögskolorna som kan ställa om samhället och göra så att människor kan hitta ett nytt yrke, byta bana eller vidareutvecklas inom det yrke man redan har.

Vi ser också ett hot mot demokratin i Sverige och världen, och folkbildningen är lösningen även där. Vi behöver snarare satsa mer på folkbildningen just nu. Det är folkbildningen som är nyckeln framåt och kan göra Sverige ännu klokare, starkare och rikare.

Jag vill därför yrka bifall till de förslag som vi lägger fram från Socialdemokraternas sida och till vår syn på detta. Jag hoppas att vi här i riksdagen kan få ett stöd för detta framöver och få en majoritet som brinner för folkbildning, precis som vi och, vet jag, väldigt många andra i denna kammare och faktiskt hela Sverige gör. Folkbildning är fantastiskt!

(Applåder)