Herr talman! När det gäller folkbildningsutredningen tycker jag att den är jätteviktig. Den har fått nya direktiv av den nya borgerliga regeringen. Det skiljer sig vad regeringen och vad Socialdemokraterna tycker i fråga om budgetunderlaget, men jag vore väldigt förvånad om inte även Socialdemokraterna själva hade ändrat i exempelvis regleringsbrevet och krävt en bättre uppföljning. Jag tror att alla regeringar som är ansvarsfulla hade tvingats göra ändringar i regleringsbrevet.

Nu har vi tyckt olika i fråga om hur mycket vi ska göra. Vi har ändrat i förordningarna och delat dem i två olika. Det tyckte folkhögskolornas riksförbund – jag minns inte namnet; förlåt, herr talman – var helt okej att göra. Vänsterregeringen – din regering, Amanda Lind – hade ju tidigare gett särskilda stöd riktade till folkhögskolor. Jag ser inte riktigt ändringen här som någon form av superstor reformändring. Ni gjorde ju likadant, men ni gjorde det på ett annat sätt. Ni gav extra insatser till den ena eller den andra.

Sedan var det frågan om att använda begreppet kulturelit. Jag har inte kallat några för bortskämd kulturelit, men jag tycker att det är problematiskt när man inte ser de enorma utmaningar som så många ungdomar i dag har med att ta del av det svenska språket, det svenska samhället och kulturen i Sverige. Det finns inga kulturskolor i de flesta utsatta områden. Idrottsdeltagandet är enormt lågt, deltagandet i fritidsaktiviteter likaså. Deltagandet i teater och kultur är också väldigt lågt. Då tycker jag inte att det är så problematiskt att ta fram en kulturkanon där man beskriver: Detta är den kultur och de texter som andra i stor utsträckning deltar i och använder i det här landet. De är viktiga för vår gemenskap. Det är därför jag framför den typen av åsikter.

(Applåder)