Herr talman! För att börja med folkbildningen kan jag bara beklaga att man inte väljer att invänta den stora folkbildningsutredningen, ledd av liberalen Christer Nylander, just när det handlar om den typ av strukturförändringar som lagändringen faktiskt innebär. Det har kommit massiv kritik från remissinstanser om att man nu är inne och petar i den fria och frivilliga folkbildningen. Att i alla fall invänta ett helhetsgrepp hade varit klädsamt.

I kulturdebatten tidigare denna höst har Norrköpings moderata kommunalråd Sophia Jarl talat om en bortskämd kulturelit och använt en typ av retorik som har kritiserats starkt, inte minst av Moderaternas egen kulturminister. Nu närmar sig Robert Hannah den retoriken, och det beklagar jag. Man måste rimligen kunna ha en diskussion om en kulturkanons eventuella värde för läsfrämjande utan att få epitet av den typen påklistrade.

Jag vill också påminna om att personer som engagerar sig för kultur i dag, oavsett om det är en ledare för en myndighet eller en enskild kulturskapare, ofta är de som sedan jobbar dag och natt för att nå ut till fler med kulturen, inte minst barn och unga. Det är personer som dedikerar sitt liv åt att få kulturen att nå fram till fler. Jag tycker att vi i vår talarstol ska avhålla oss från att uttala oss förringande om den typen av personer.