Herr talman! Vi följer reformens framtagande med intresse. För oss socialdemokrater är det viktigt att reformen bidrar till att alla barn och unga får tillgång till idrott och kulturliv, inte bara redan aktiva barn. Det är hela tanken med en generell välfärdspolitik. Även om vissa grupper kanske inte behöver det, eftersom familjen redan har goda ekonomiska förutsättningar, har generell välfärdspolitik inneburit att både de fattigaste och de som har det bättre ekonomiskt ställt får ta del av det gemensamma. Men allra mest gynnar det de familjer som har det svårast ekonomiskt.

Ledamotens reflektion gör att det här låter mer som ett barnbidrag. Man skulle ju kunna ägna tid åt att utöka det, men nu väljer man att ta fram det här fritidskortet. Frågan är hur det ska göras utan att det blir alltför administrativt tungt och så att det inte blir en reform som möjliggör fusk från aktörer som kanske vill skapa aktiviteter för unga. Återigen handlar det för oss om att den kultur som bygger på frihet, frivillighet och ideella krafters engagemang och den idrottsrörelse som bygger på ett starkt föreningsliv inte ersätts med någon form av kommersialisering.

Kan ledamoten lova att ambitionen handlar om barn och unga och inte om att förändra dagens kulturliv som bygger på föreningsdemokrati så att det ersätts med kommersialisering?