Fru ålderspresident! Miljö- och klimatministern lyfter vikten av grön export och innovation i sina svar. Jag håller med om att det är viktigt att Sverige kan gå före, både som ett innovationsland och ett land som kan exportera miljö- och klimatsmart teknik. Däremot har jag inte sett så mycket handling för att brett stötta exempelvis den gröna industriomvandlingen.

När det gäller den gröna industriomvandlingen i norr har man till och med tagit bort det nationella stödet för innovativa och hållbara samhällsbyggnadsprojekt i Norrbotten och Västerbotten. Ändå är detta en region som på många platser behöver växa med kanske 20-30 procent på kort tid för att kunna bygga hållbara bostäder till nya arbetare för den gröna omställningen.

Bygg- och bostadssektorn är en väldigt viktig del att jobba med när det gäller att minska konsumtionsutsläppen. Ungefär en femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer därifrån. Branschen ropar efter nationella styrmedel. Det gäller både stöd för återanvändning och återbruk av byggmaterial och de gränsvärden för klimatdeklarationer som tydligen har fastnat hos regeringen.

Detta är ännu ett arbete som ligger klart men som inte ens kommer ut på remiss. När det gäller åtgärder för ett starkt samordnat nationellt arbete för den cirkulära ekonomin har jag inte hört så mycket om åtgärder för just detta.

Och så fortsätter det. Av alla de olika insatser som krävs för att minska klimatutsläppen på konsumtionssidan blir åtgärder fördröjda eller borttagna utan att jag kan se att de ersätts med något annat, vilket borde vara ett minimikrav för en effektiv klimatpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där vi i dag behöver ett brett arbete med en stor variation av stödåtgärder ser vi framför allt en bred nedmontering av klimatpolitiken från regeringen. En betydande del av konsumtionens miljö- och klimatpåverkan sker genom offentlig upphandling och offentliga investeringar. I somras skulle ett nytt svenskt direktiv ha kommit på plats där klimatkrav skulle bli ett obligatoriskt upphandlingskrav, men också detta har regeringen plockat bort.

Ministern pratar om att vi ska exportera klimatsmart teknik, men det handlar också om att någon ska vilja köpa vår teknik. Hur kan vi räkna med att någon ska satsa på att köpa vår teknik om inte ens vi i Sverige vill ställa klimatkrav på det som köps in av stat och kommun?

Miljömålsberedningen lyfter fram att stöd i olika former behövs för att underlätta för både konsumenter och näringsliv att ställa om till en mer hållbar konsumtion och produktion. Klimatpolitiken behöver till exempel underlätta för näringslivet att bli mer cirkulärt, och man trycker på vikten av information, till exempel olika typer av märkning, såsom klimat- och energideklarationer, och en stöttande transportinfrastruktur men också ekonomiska styrmedel och regleringar som produktkrav.

Regeringen minskar stödet för miljömärkningen Svanen. Man avvecklar stödet till konsumentorganisationer. Man tar bort skatten på plastpåsar som det vi konsumerar läggs i. Man lägger ned och skjuter upp järnvägsprojekt för ett mer hållbart resande och passar till och med på att höja momsen på reparationer som kan bidra till att saker kan användas lite längre.

Det finns alltså många åtgärder som regeringen har slopat redan år ett, och jag undrar vad som kommer i stället. Var är den nya politiken och de reella åtgärderna? En fjärdedel av mandatperioden har gått, och klimatåtgärder har monterats ned. Nu är det dags att presentera om vi får något i stället.

En effektiv klimatpolitik kan aldrig innebära att utsläppen ökar, och vi måste ned till noll. När Miljömålsberedningen släppte sitt förslag med ett skarpt mål för att få ned konsumtionsutsläppen till nettonoll år 2045 jublade många globalt. Jag vill därför veta hur ministern tänker bidra till att Sverige ska kunna fortsätta att hålla fanan högt och vara ett föregångsland inom klimatarbetet och hur vi kan behålla vår spets i arbetet för minskade klimatutsläpp när det gäller konsumtion.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).