Fru talman! Även jag vill tacka Alireza Akhondi för denna viktiga interpellation.

IRGC är inte bara den iranska skurkregimens främsta verktyg för att terrorisera och förtrycka sitt eget folk utan även dess främsta verktyg för att utföra terrorhandlingar och begå fasansfulla brott i andra länder. Vi har sett flera exempel på detta. Senast såg vi det, som andra har varit inne på, i Israel. IRGC är de som eldar på där, och de utgör ett betydande stöd för Hamas och andra terrorgrupper som är verksamma i Israel och som mördar människor urskillningslöst.

Jag skulle vilja uppmärksamma utrikesministern på engagemanget hos Socialdemokraterna i denna fråga. Vi är många som aldrig kommer att glömma hur de agerade när de satt i regering, hur de bjöd hit Irans utrikesminister Javad Zarif och hur utrikesminister Ann Linde deltog vid firandet av den islamiska republikens nationaldag. Firandet av den islamiska revolutionen, som symboliserar det massiva förtryck vi har sett i Iran sedan revolutionen, var verkligen ett lågvattenmärke vad gäller att hantera Iran.

Ingen kan tro att det hade varit särskilt annorlunda om Socialdemokraterna hade suttit vid makten i dag, men det ser nästan ut så. Det är därför jag skulle vilja uppmana utrikesministern att vara den goda här. Socialdemokraterna må ha ändrat sin hållning när det gäller Iran - det vet vi inte - men de befinner sig i opposition. Utnyttja det faktum, utrikesministern, att du kan ha större delen av riksdagen - praktiskt taget hela riksdagen - bakom dig för att ha den absolut hårdaste tonen i EU mot IRGC.

Fru talman! Därför är jag besviken. I stället ser vi hur man i ytterligare fall har agerat passivt. Signalpolitiken, inte minst utifrån utrikesministerns senaste möte med sin iranske motsvarighet i USA för ett par månader sedan, behöver ett rejält omtag.

I sitt interpellationssvar säger Billström att Sverige bedriver ett sedvanligt diplomatiskt arbete för att verka för sin linje. Detta känns inte som ett genuint engagemang för det som en riksdagsmajoritet redan har sagt. Vidare säger utrikesministern att han har uttryckt stöd för en listning i kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik. Inte heller detta kan tolkas som att regeringen har drivit på för hårdast möjliga linje, vilket EU-nämnden fattade beslut om.

Regeringen har tidigare återkommande hänvisat till ordförandeskapet när det gäller varför man har hållit en förhållandevis låg profil i denna fråga. Jag vill inte påstå att jag tycker att det var rätt agerat, då jag snarare såg detta som en god möjlighet att driva på för att Iran hela tiden ska vara på dagordningen. Jag har dock en viss förståelse för resonemanget.

Men nu är Sverige inte ordförande längre, så det absolut minsta vi kan förvänta oss av regeringen är att man tar ledartröjan i denna fråga och gör sitt yttersta för att få till en terrorlistning av denna avskyvärda organisation. Låt mig påminna om att utrikesministern och den svenska regeringen nu har en praktiskt taget enig riksdag bakom sig för detta.