Fru talman! Precis som Eriksson Falk säger har jag själv en kommunpolitisk bakgrund i Stockholms stad. Där funkar detta alldeles utmärkt. Jag har lämnat mängder med särskilda yttranden, både som ersättare och som ordinarie. Jag känner alltså väl igen mig i frågan.
Jag måste säga - om jag nu får vara så vidsträckt i mina kommentarer som statsråd - att jag tycker att det är en bra ordning. Jag tycker att det är bra att det finns en så stor frihet som möjligt att få sina åsikter och synpunkter uttryckta. Jag tycker att man ska undvika att försöka krångla till det för oppositionen när den vill göra sina synpunkter synliga. Jag tycker inte att det är ett bra sätt att agera som ordförande. Det kan jag faktiskt drista mig till att säga.
Jag hoppas ändå att detta ska kunna lösas på lokal nivå och att vi inte ska behöva ändra kommunallagen i det här avseendet. Det är ju en sak att man kan reservera sig. Om man inte skulle kunna göra det vore det väldigt illa, för då skulle man bara kunna rösta för en enda uppfattning.
Jag tycker därför att det känns mer naturligt och mer rätt att man lagstiftar om reservationer än om de särskilda yttrandena, vilket ju blir ett större intrång i det kommunala självstyret. Vi kan såklart ibland göra avsteg från det, men det ska vara utifrån en proportionalitetsbedömning. I det här fallet har vi hittills gjort skillnaden att vi utifrån en proportionalitetsbedömning inte vill lagreglera detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men jag vågar som civilminister med ansvar för relationen med kommuner och regioner och för kommunallagen ändå säga att jag gärna uppfattar ordförande i nämnder och styrelser och fullmäktige att ha en så generös attityd som möjligt till oppositionen. Det gäller då även representanter i nämnder som är ersättare och saknar ordinarie plats.
Det är ju inte heller bara i protokoll vi kan framföra våra ståndpunkter. I dag finns rätt många andra sätt att göra sina ståndpunkter kända. Det kanske inte är så överdrivet många som går in och läser protokoll, och vi har i dag större möjligheter - inte minst i och med ökad förekomst av sociala medier - än vi hade förr att torgföra våra uppfattningar. Man kan såklart också använda sig av dessa.
Vi har inte fått några propåer från Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har en regelbunden dialog med dem, och frågan har hittills inte kommit upp under mina snart 14 månader som statsråd. Det är intressant. Men om SKR verkligen skulle be regeringen att ändra lagen och föra upp frågan kanske vi får tänka om. Om det finns ett tydligt önskemål från det samlade Kommun- och Regionsverige att göra förändringar kommer vi absolut att lyssna på det.
Jag tycker alltid att det är svårt med den här typen av interpellationsdebatter. Det är ju inte så att Eriksson Falk kommer med någon galen idé som är helt absurd och som får en att undra hur han kan tycka så här. Jag har stor förståelse för det som interpellanten framställer i sin interpellation, och jag har som sagt själv verkat i en kommun där det har funkat alldeles utmärkt. Jag kan förstå känslan om man är i en kommun där man känner att ordförande försöker minska ens möjligheter att göra sina uppfattningar synliga.
Hittills har regeringen inte gjort bedömningen att vi behöver ändra i kommunallagen, men jag stänger inga dörrar i detta. Och jag skulle absolut kunna öppna en sådan dörr ännu mer, inte minst om SKR skulle komma med en samlad propå.