Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att understryka hur aktivt Sverige trots allt har varit på flera punkter. Även inom FN har Sverige arbetat för att upprätthålla det internationella trycket på Iran. Förra året uteslöts Iran ur FN:s kvinnokommission, vilket Sverige välkomnar. Sverige var också ett av de länder som stod bakom begäran att sammankalla en specialsession om Iran i FN:s råd för mänskliga rättigheter i november förra året.

Vid specialsessionen inrättades en oberoende mekanism, en fact-finding mission, vilket var ett viktigt steg för att främja ansvarsutkrävande för de iranska myndigheternas våld och övergrepp, apropå Jacob Risbergs fråga tidigare. Dess experter avgav en första muntlig rapportering till MRrådet den 5 juli i år. För några veckor sedan var experterna på besök i flera europeiska länder, inklusive Sverige, för att utbyta information och diskutera vägen framåt. En skriftlig rapport från mekanismen, som vi ser fram emot, väntas i början av nästa år.

Några av talarna har också berört frågan om Hamas. Iran har upprepade gånger uttalat sitt stöd för Hamas och har hyllat det brutala våldet under terrorattackerna den 7 oktober. Samtidigt noterar vi, liksom USA har gjort, att det inte finns några bevis för en direkt iransk inblandning i attackerna.

Vi har här också diskuterat frågan om EU och EU:s roll. EU var drivande i att föreslå skarpare formuleringar i den årliga FN-resolutionen om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Iran som antogs i FN:s tredje utskott för knappt tre veckor sedan. Därtill har EU också fördömt avrättningarna som har ägt rum, nu senast genom ett uttalande den 1 december.

Genom att agera så samordnat och samfällt som möjligt med andra likasinnade inom EU och FN kan vi säkerställa att våra budskap och även de åtgärder som vidtas får brett genomslag och därmed också blir så verkningsfulla som möjligt. Det är regeringens politik på detta område.