Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaren.

Det är lite synd att regeringen duckar i frågan om terrorlistning av revolutionsgardet och pekar på olika juridiska teknikaliteter. Men det är något annat jag saknar. Jag saknar den humanitära röst som Sverige traditionellt sett har varit - den röst som alltid står upp för mänskliga rättigheter och för civila människors liv, oavsett var i världen de utsätts för hot.

När civila dör på Gaza och omvärlden kräver eldupphör återupprepar regeringen enbart mantrat om Israels rätt till försvar. När Turkiet attackerar kurdiska byar i Syrien och Irak med civila dödsfall som följd är regeringen tyst av rädsla för att stöta sig med en alltmer despotisk Erdogan. Och när revolutionsgardet slår ned mot demonstrationståg, fängslar oskyldiga och avrättar personer i fruktansvärda mängder är det tyst från regeringen. Var är den humanitära rösten? Var är rösten som står upp för civila liv oavsett var i världen de utsätts för hot? Var är rösten som står stark mot orättvisor, som vågar trotsa och som vågar kritisera auktoritära regimer?

Det är dags nu att vara den rösten, Tobias Billström.