Fru talman! Jag vill också tacka Hanna Westerén för en mycket viktig interpellation. Det här är en viktig fråga. Jag tackar också Talita, som har uppmärksammat mig och flera här i kammaren - även om vi inte är många här just nu - på denna fråga. Jag passar också på att tacka för allt annat arbete som ni gör för utsatta kvinnor som drabbas hårt runt om i Sverige.

Fru talman! Det lackar mot jul, och det är första advent på söndag. Jag promenerar mycket här i Stockholm och hemma i Örebro, och jag brukar tänka på alla vackra fönster med alla vackra dekorationer. Det är så vackert överallt. Men jag brukar undra vad som händer där inne. Vi vet alla att det finns många hem och platser i Sverige där kvinnor far illa på olika sätt. Det kan handla om våld i hemmet, och det kan handla om att kvinnor utnyttjas i prostitution - det som dagens fråga handlar om. Det kan vara fråga om ett vackert villakvarter eller en källare någonstans i Stockholmstrakten. Överallt vet jag att just nu, i den här stunden, drabbas kvinnor hårt. Det är våldtäkter och misshandel, och det är fråga om en stor utsatthet.

Jag vill återigen betona att det är viktigt att vi gör saker tillsammans. Jag är glad att det finns en stor samsyn i Sveriges riksdag i frågor om prostitution och utsatthet.

Är det rimligt att ta in skatt, fru talman, från kvinnor som är offer för prostitution, som har våldtagits, misshandlats och fått skador, psykiska och fysiska, för resten av livet? Självklart ser jag det orimliga i detta.

Det som händer med många av dessa kvinnor är fruktansvärt. Att vi nu uppmärksammar detta är ett sätt att lösa frågor framåt. Som jag nämnde i mitt interpellationssvar pågår det nu en utredning om ett exitprogram som snart lägger fram sitt betänkande. Jag kommer att läsa det med stor noggrannhet och se på vilka rekommendationer och förslag som den utredningen ger. Jag utesluter självklart ingenting. Det här är en orimlig situation, men lagstiftning kan, som alla vet, vara fyrkantig. Här handlar det också om att olika lagstiftningar krockar med varandra. Och det drabbar de mest utsatta kvinnorna.

Det raka svaret är att jag absolut ser orimligheten i den här situationen, och jag utesluter definitivt inte att vi på allvar behöver se över frågan. Alla vi här i kammaren vet att frågan är komplex, men varken jag eller regeringen utesluter att se över frågan för att faktiskt komma till rätta med det orimliga - jag vet inte vilket ord Hanna Westerén använde - och det ur många perspektiv snurriga.