Fru talman! Jag uppskattar att vi kan ha den här debatten, och jag uppskattar det stora engagemanget som demonstreras i den här frågan. Vi är flera ledamöter som vill debattera och resonera, och på läktaren i dag finns också representanter för organisationen Talita som på ett enastående sätt stöttar kvinnor som vill lämna prostitution.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var också Talita som uppmärksammade flera av oss ledamöter på att Skatteverket relativt plötsligt åter börjat beskatta pengar som härrör från prostitution. Prostitution - alltså att en person, företrädesvis av manligt kön, tar sig rätten att mot betalning missbruka en annan människas, företrädesvis en kvinnas, kropp för sin egen tillfredsställelses skull.

Jag menar att det är där vi måste börja: i vad man vill och vad man känner sig tvungen att göra. Det handlar om vilket stöd samhället erbjuder och med vilken röst staten talar till den som befinner sig i utsatthet. För nog blir det lite snurrigt att Skatteverket jagar rätt på de minst sagt surt förvärvade slantarna när sexköp är kriminaliserat i dag som om prostitution vore försäljning av en vara som ska momsas eller ett arbete vilket som helst från vilket det allmänna ska ha sin skärv.

Ännu snurrigare blir det när Skatteverket enligt egen utsago gör skillnad på människor som säljer sex och människor som är utsatta för människohandel. En underlig distinktion sett till att även sexköp handlar om att köpa sig rätten att missbruka en annan människas kropp. Det är inte heller länge sedan Skatteverket uppmanade kvinnor i prostitution att skaffa Fskattsedel, som om man i Sverige av i dag faktiskt kunde driva firma i att låta sig missbrukas sexuellt.

Skatteverket har tack och lov per i år upphört med att ge den typen av råd, men faktum kvarstår att Skatteverket - givet de övriga högt prioriterade uppdrag man har att jaga personer som tjänar pengar på arbetslivskriminalitet, skattefusk och skatteflykt - ändå lägger resurser på att driva mål för att beskatta kvinnor som säljer sex. Är det enligt finansminister Elisabeth Svantesson en rimlig prioritering? Anser finansministern att incitamenten ökar eller minskar att lämna prostitution om man dessutom har en skatteskuld på tiotusentals kronor hängande över sig?

Jag vill avslutningsvis poängtera att det är positivt att finansministern lyfter och riktar ljuset mot utredningen om så kallad exit för prostituerade. Helt klart behöver samhällets stöd för kvinnor som vill lämna prostitution bli långt bättre än i dag. Men om staten ska fortsätta att med ena handen i sexköpslagen fria den säljande kvinnan för att med stöd i annan lagstiftning göra henne till skattebrottsling riskerar exitinsatser att bli svaga eller rent av obsoleta. En skatteskuld kan vara just det som håller dig kvar i prostitution.

Hur kan Skatteverket agera för att inte ytterligare förvärra de prostituerades utsatthet? Hur kan vi som samhälle bättre möta utsatthet och förhindra mer våld och förnedring? Och än en gång: Ökar eller minskar incitamenten för att lämna prostitution genom Skatteverkets agerande?