Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det var intressant med de siffror som statsrådet nämnde - 110 ansökningar, 80 av dem kostnadssatta och en beräknad kostnad på 10 miljoner. Är det så att de 30 miljonerna räcker är det väldigt bra.

Det kan också vara så att ansökningsförfarandet är krångligt. Jag har fått några exempel från vägföreningarna i Dalarna. I Lerdal-Gärdebyns vägförening är verksamhetsanläggningen för väg indelad i sex olika vägdelar med olika klassningar hos Trafikverket. Det ställs krav på att man ska göra en kalkyl och kostnadsberäkning för var och en av dessa vägdelar. Bidraget som kan lämnas kommer därefter att variera efter den klassning som föreligger för varje vägdel. Det innebär att till de lågt klassade trafikerade vägdelarna kommer det endast att kunna utgå bidrag som täcker en mindre del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utformningen av stödet och ansökningsförfarandet är alltså ett stort problem för vägföreningarna. Regelverket för bidrag är ineffektivt. De tycker att det leder till onödigt administrativt krångel att varje del av en väg måste ha en separat kalkyl. Det fördröjer processen och ökar arbetsbördan för de redan hårt drabbade väghållarna. Det blir också en brist på jämlikhet i systemet för bidrag. Mindre vägar kan diskrimineras trots att kostnaden för reparation är densamma oavsett vägens klassificering.

Herr talman! Mina frågor nu till infrastrukturministern är därför om infrastrukturministern är beredd att be Trafikverket att se över det nuvarande bidragssystemet, som tydligtvis inte är anpassat för att hantera exceptionella situationer som dem vi haft den här sommaren, och om infrastrukturministern anser att det nuvarande systemet, som kräver olika kalkyler beroende på vägens klassificering, är det mest effektiva sättet att hantera denna kris.