Herr talman! I Riksrevisionens granskningsrapport om statens arbete mot vårdskador och missförhållanden inom vård och omsorg av äldre kommer man till den övergripande slutsatsen att statens insatser inte är effektiva för att vård- och omsorgsverksamheter för äldre ska förhindra vårdskador och missförhållanden och uppfylla sitt ansvar mot enskilda inom ramen för lex Maria- och lex Sarah-bestämmelserna. Riksrevisionen bedömer också att verksamheternas ansvar bör utökas när det gäller att informera enskilda och deras närstående och ge dem möjlighet att vara delaktiga vid utredningar.

Regeringen menar i sin tur i sin skrivelse - det är ju den som vi debatterar här i dag - att rapporten är ett viktigt bidrag i arbetet med att förbättra vården och omsorgen om äldre men att regeringen gör en annorlunda bedömning än Riksrevisionen när det gäller vilka åtgärder som bör vidtas. Bland annat hänvisar regeringen till en utredning om språkkrav i äldreomsorgen och till att Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg har inrättats vid Socialstyrelsen. Regeringen anser därför att rapporten är slutbehandlad. Men Miljöpartiet håller inte med.

Herr talman! Riksrevisionen konstaterar i sin granskningsrapport att vårdskador och missförhållanden kan vara traumatiska för dem som drabbas och även för deras närstående. Missförhållanden kan gälla övergrepp och tvångsåtgärder, och vårdskador kan leda till bestående fysiska men eller till att någon avlider.

Enskilda drabbade vill bli lyssnade på och vill få en bekräftelse på att det funnits brister i en verksamhet när de drabbats av en vårdskada eller ett missförhållande. Det faktum att det inte är obligatoriskt för verksamheterna att informera enskilda eller deras närstående vid missförhållanden - eller att höra dem när vårdskador eller missförhållanden inträffat - är ett problem. Verksamheternas ansvar mot enskilda och deras närstående bör därför enligt Riksrevisionen utökas.

Riksrevisionen lämnar i sin rapport flera olika förslag såväl till regeringen som till Ivo och till Socialstyrelsen.

Regeringen rekommenderas bland annat att stärka den nationella styrningen av kvalitet i omsorgen om äldre med målsättningen att minska antalet missförhållanden, exempelvis genom en nationell handlingsplan eller motsvarande. Man rekommenderas också att vidta åtgärder för att stärka enskilda i bestämmelserna om lex Maria och lex Sarah och att ge Socialstyrelsen utökat bemyndigande att ställa ska-krav om att närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till en allvarlig vårdskada, att enskilda och närstående ska informeras vid ett missförhållande samt att enskilda och närstående ska ges möjlighet att beskriva sin upplevelse av en händelse som lett till ett allvarligt missförhållande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Regeringen tycker inte att dessa åtgärder är nödvändiga och hänvisar till olika dokument om att individen redan bör involveras. Vi menar att det är tydligt att det inte är så i praktiken och att mer behöver göras.

Det är uppenbart att instrumentet lex Sarah har en tendens att byråkratiseras. Vi anser att det är viktigt med det motsatta - att se individen mer och ta in dennes och anhörigas aspekter för att kunna säkerställa just god omvårdnad och trygga livsförhållanden.

Det är både märkligt och anmärkningsvärt att enskilda människor, eller deras anhöriga, som blivit utsatta för missförhållanden riskerar att försvinna i alla insatser på olika nivåer där man ska arbeta med kvalitetsutveckling.

Miljöpartiet anser att det inte bara är den enskilde och dennes närstående som skulle gynnas av detta. Vi är övertygade om att information, att man gör människor delaktiga i utredningar om vårdskador och missförhållanden och att man samtidigt tar hand om synpunkter kommer att leda till lärande organisationer som tar hand om synpunkterna bättre.

I sammanhanget vill jag också lyfta att Miljöpartiet ställt en fråga till det ansvariga statsrådet Anna Tenje om äldreomsorgslagen.

I dag saknas en tydlighet om vilka grundläggande krav som äldreomsorgen ska utgå från. En särskild lag skulle kunna trycka på det förebyggande arbetet och bidra till att kommunernas ansvar synliggörs och tydliggörs. Och det kan skapa ett ramverk för styrning, uppföljning och tillsyn.

På en dragning i socialutskottet nyligen nämndes i förbigående att ett förslag om en sådan lag inte kommer att läggas fram av regeringen. Det tycker i så fall Miljöpartiet är djupt beklagligt.

Jag står bakom Miljöpartiets båda reservationer i betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation 2.