Herr talman! Tack, Thomas Ragnarsson, för svaret! Jag upplever dock att ledamoten inte har riktigt förtroende för hur Sveriges kommuner och regioner hanterar sin ekonomi.

Visst, man kan alltid göra förändringar av verksamheten. Man kanske har använt pengarna lite vidlyftigt. Jag får känslan av att ledamoten har den åsikten.

Problemet kvarstår ju. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav historiskt stora anslag. Man kan diskutera om nivån var för hög - det var den sannolikt under vissa perioder - men vi sa tydligt att under pandemin skulle ingen fara illa av ekonomiska skäl, och därför skulle det inte fattas resurser.

I SKR:s, Kommunals och andras prognoser ser vi en betydande skuld i äldreomsorgen framöver på grund av den demografiska utvecklingen. I sex av tio svenska kommuner är en jättehög puckel på väg. Dessutom saknar man arbetskraft. För att locka arbetskraft behöver man ha bra arbetsvillkor och arbetsmiljö, vilket jag inte tycker att äldreomsorgens personal till fullo har i dag. Det behövs mer resurser.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till Thomas Ragnarsson. En del regioner har överskott och pengar på hög. Jag instämmer i det. Men man får komma ihåg att de pengarna är avsedda för pensionsskulden. Det finns en enorm pensionsskuld i kommuner och regioner i dag, och tanken med dessa pengar är alltså att betala en skuld man redan har. Nu kommer skulden i stället att kvarstå också hos de regioner som har pengar. På det sättet skjuter man problemen på framtiden. Hur kommer det att lösa äldreomsorgens utmaningar i kommuner framöver om det inte finns resurser?