Herr talman! Lite ordning får det ändå vara. Jag tyckte att det var väldigt bra att den förra regeringen till slut, det sista året, när ni - äntligen, kanske man får säga om man får ta i alla fall den här frågan gisslan - blev ensamma i regering kunde tillsätta den här utredningen eller ge det här direktivet. Det var alltså det åttonde året ni satt i regering. Så den faller lite platt, denna nyvunna vurm för att vi ska jaga vargar i det här landet. Hade ni lagt det här uppdraget tidigare hade det redan varit redovisat.

Och på tal om löften: Jag har varit på så många debatter där socialdemokratiska företrädare har sagt att vi ska ha en mindre vargstam, både inför den förrförra mandatperioden och inför den förra. Ni gör fina retoriska poänger av att den första vargjakten som skedde när jag var landsbygdsminister minsann var på 75, att det var den förra landsbygdsministerns förtjänst och att det nu ser ut att bli betydligt färre. Men jag vet ju att båda ledamöterna som är engagerade i debatten har full koll på den svenska förvaltningsmodellen.

Jag varken får eller bör gå in och säga till myndigheter exakt hur deras beslut ska vara. Det sker genom regeringsuppdrag. I Sverige fattar regeringen beslut och styr sina myndigheter kollektivt, inte på något annat sätt. Och hur otålig jag än må vara i den här frågan behöver man göra på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver ge det här uppdraget. Vi behöver se över hur vi kan leva upp till de rättsliga åtaganden vi har, vilket jag är övertygad om att vi kommer att klara av, och samtidigt ha en vargstam som är i det lägre intervallet av 170-270 vargar.

Dessutom är det inte ett allmänt uppdrag eller en utredning om att se över skyddsjakten. Det är ganska precisa uppdrag att se över de snart 18åriga tumregler som finns som har blivit praxis i rättsskipningen kring skyddsjakten på varg.

Jag tror genuint att det är få bland landsbygdens folk som drabbas av varg som uppfattar att jag eller regeringen har varit otydliga med vad vi vill. Jag känner frustrationen. Jag hör den; jag tar del av den. Jag lider med dem som drabbas, som kommer ut i sin fårhage där kanske hela deras livsverk har gått till spillo över en natt. Jag lider verkligen med dem, och det motiverar mig att fortsätta arbeta på nationell nivå och på europeisk nivå för att komma framåt i den här frågan.