Fru talman! Det är angeläget att en översyn av EU-lagstiftningen på detta område genomförs fullt ut. Detta har jag framfört tidigare i kammaren. Och vi kommer att fortsätta att driva på detta så hårt vi kan gentemot kommissionen.

Men det ena utesluter inte det andra. Nationella åtgärder kan också behöva övervägas. Som jag nämnde är dialogen inledd med näringen om situationen och vägen framåt. Och jag har, som sagt, också besökt ett företag som är verksamt i avelsbranschen.

Som i alla svåra och ibland väldigt jobbiga frågor är det så att när man börjar gräva öppnar sig en större bredd i komplexiteten.

Vi vet också att det beror mycket på djurhållningen hur djurvälfärden är även hos dessa avelsdjur. Man avlar på många av de egenskaper som ledamoten nämner - kraftigare ben och organ som håller hela livet - och har i avelsarbetet internationellt sett minskat dödligheten och minskat olika typer av skador.

Jag säger inte att det ena eller det andra är rätt eller alltid ska vara rådande. Men för att komplicera det hela finns det också problem med den typen av kycklingar som växer långsammare, och det handlar om två veckor. Exempelvis fick jag uppgifter för inte så länge sedan om att antibiotikaanvändningen är betydligt större hos dem. Det finns problem som behöver hanteras även där.

Och man kommer aldrig någonsin att komma ifrån att det absolut viktigaste för djurvälfärden är att vi har djurägare och djurhållare som sköter sitt uppdrag och varje dag säkerställer, och troligtvis flera gånger varje dag, att deras djur har det bra och att de följer den lagstiftning som vi har.

Vi utesluter alltså ingenting. Men vi har inte heller någonting nytt på bordet. Jag tycker att det är rimligt att man för en dialog med dem som arbetar inom branschen och att man försöker få en så bred och klar bild som möjligt innan man fattar eventuella beslut. Och det är vad regeringen kommer att göra.