Fru talman! Om ledamoten hade varit här när jag hade mitt första anförande hade hon hört mig prata en hel del om bland annat Skogsstyrelsens arbete "Mera tall", och så vidare.

Det är klart att fodertillgången är helt central för hur stor viltstam det går att ha. Det är också viktigt att återigen påpeka att det inte bara handlar om älgen. Andra klövvilt går också hårt åt skogen, och det måste vi på ett mycket bättre sätt ta hänsyn till.

Precis som både interpellanten och jag noterar har älgstammen minskat med nästan 27 procent över tid. Ändå ser vi inte att betesskadorna minskar i samma takt. Det har många olika orsakssamband, bland annat att det har planterats mer gran. Det gör att annan vegetation som är positivt foder för bland annat älgar har minskat i omfattning.

Jag hoppas att ledamoten hör vad jag försöker förklara. Jag vill se en högkvalitativ älgstam, men samtidigt måste det vara hanterbara skador inom skogsbruket. Där är balansen mellan foder och viltstammar helt avgörande, och det finns många sätt och projekt.

Det nuvarande älgförvaltningssystemet infördes 2012 och 2013. Under den tiden har stammen minskat med 27 procent på nationell nivå. Men det är svårt att inte påpeka att jag har varit landsbygdsminister i tolv månader. Miljöpartiet har stött regeringsunderlaget eller suttit i regeringen i tio kontra åtta år av denna tid. Det här är ingen utveckling som har skett nu. Min motfråga blir: Vilka insatser gjorde Miljöpartiet under regeringsåren eller när man stödde en regering för att vända utvecklingen? Vad gjorde man för att fortsätta ha ett aktivt skogsbruk där mer tall planteras?