Herr talman! Om kunskapen om pojkarna i gängen är bristfällig är kunskapen om flickornas roll obefintlig. Många verkar ha svårt att föreställa sig flickor som gängkriminella. Kanske är det så enkelt att det handlar om föreställningen om hur flickor och pojkar beter sig. I många år blundade alltför många för vad som höll på att ske med pojkarna. I mitt förra inlägg lyfte jag fram vikten av kunskap. Vi måste precis som Barnombudsmannen skriver kartlägga flickornas situation och ta reda på vad de har för bakgrund, vad de har utsatts för, hur de rekryterades och vad de har för roll i gängen. När vi förstår kan vi påverka och sätta in rätt insatser. Verkligheten talar sitt tydliga språk: Flickorna finns i gängen, flickorna utnyttjas av gängen och flickorna är aktiva i gängen.

Herr talman! De barn som vi pratar om i dag är barn som inte har fått tillgång till den barndom som alla barn har rätt till. Jag har hört många barn och unga uttrycka att de hade önskat att vuxenvärlden hade sett hur illa det var och att någon hade vågat fråga hur de hade det hemma, frågat om våld, visat att man ville veta och agerat, stått upp för deras rättigheter, bjudit motstånd mot dem som utsatte barnet för saker och som svek barnet och i andra fall stöttat den förälder som ville men som saknade förmåga. De säger: "Ni skulle funnits där när jag var liten och rädd".

Herr talman! Om det är något som vi alla ska ta med oss från debatten i dag är det att ingen har gjort tillräckligt och att politiker och myndigheter har svikit många barn. Lösningen på det vi debatterar är att se barnet, ta ställning för barnet och göra tidiga och tydliga insatser utifrån det enskilda barnet.

Jag är stolt över att vi har ett statsråd, Camilla Waltersson Grönvall, som har den förmågan. Och jag är övertygad om att vi tillsammans, om vi höjer blicken, kan göra skillnad.