Herr talman! Jag har lyssnat på debatten, och mycket handlar om resurser - att det råder brist på resurser och att vi tillför för lite resurser.

Jag kommer själv från Malmö. Det är en stad som i princip har styrts av Socialdemokraterna de senaste hundra åren - med korta avbrott på sammanlagt sex år - och där man under dessa år har pumpat in miljontals kronor i skolan och socialtjänsten. Resultaten är väldigt nedslående, måste jag tyvärr säga. Det har inte blivit bättre. Därför funderar jag på om det verkligen är pengar som saknas. Är det viktiga här att hela tiden tillföra mer pengar? Jag landar i att det är andra saker som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi kan till exempel titta på skolan. Ja, man pumpade in miljoner i de utsatta områdena - och man tvingas stänga skolor. Det är fortfarande 30-40 procent av kidsen som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, trots att man pumpar in mycket resurser. Vad är det då som stör?

Vi kan även titta på socialtjänsten. Jag har själv ett förflutet inom polisen, och då kunde socialtjänsten konstatera att barnen hade utvecklat en tung kriminalitet innan de fyllt 15 år. Socialtjänsten var inblandad, men den var mer reaktiv än proaktiv. Det är väl där vi måste hitta lösningar: Hur når vi detta?

Det som nu har hänt i Stockholm har gjort att verksamheterna själva drar slutsatser och erfarenheter gällande vad som är fel och anpassar sitt arbete utifrån det. Socialtjänsten, fältassistenterna och polisen arbetar mycket mer proaktivt för att fånga upp de barn som är på glid. Man försöker fånga upp dem och styra bort dem från detta. Där är föräldraskapet oerhört viktigt, och vi försöker nu fånga upp detta. Trygga familjer ger trygga barn, och då håller de sig borta från brott.