Herr talman! När man talar med landets poliser, speciellt de poliser som jobbar i brottsutsatta områden och gentemot barn och ungdomar, hör man att de ofta är väldigt överens. Det de behöver och det de vill se är mer satsningar på att stoppa nyrekryteringen. De vill se andra krafter på plats - socialtjänsten, skolan och civilsamhället. Det handlar om investeringar för att barn och ungdomar ska få sommarjobb, för att de ska kunna etablera sig snabbt och tidigt på arbetsmarknaden och vara oberoende av föräldrars inkomst.

När man lyssnar på statsrådet hör man ord som återkommer: stora resurstillskott. Då blir man nästan glad. Man känner att det kanske är dit vi är på väg. Vi kanske kommer att möta de poliser som väntar på att hela samhället ska kliva in. Men sedan finns tyvärr verkligheten.

Jag gick in på den fackliga tidningen Kommunalarbetarens hemsida för att se vad som har skrivits om resurstillskott. En rubrik är: Mer än hälften av landets 20 största kommuner skär ned på personal i skola och förskola. Det står:

"Kommande läsår blir det stora nedskärningar i skola och förskola, visar Kommunalarbetarens enkät.

- Det här är katastrof, säger Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård."

Då tänker man: De här kommunerna kanske har resurser. De kanske bara prioriterar att satsa på annat.

Men om man går in på SKR:s hemsida - statsrådet hänvisade ju till SKR - hittar man direkt en artikel där det står: Personalbrist och underskott utmanar välfärdens verksamheter. Kommuner och regioner är inne i vad som liknas vid en perfekt storm.

När vi hade pandemin bestämde den förra regeringen att resursavsaknad aldrig skulle stå i vägen för hantering av pandemin.

Nu har vi en våg av gängskjutningar och barn som kommer in i gängen. Resursavsaknad borde aldrig stå i vägen för arbetet med att stoppa nyrekryteringen.

Jag uppmanar statsrådet och regeringen att tänka om. Sätt arbetet mot nyrekryteringen före skattesänkningar! Tänk om kring den ekonomiska politiken!

(Applåder)