Fru talman! Sveriges moderna historia är en historia av framgång. Under mer än 100 år utvecklades Sverige från ett fattigt agrart land till en ledande industri- och välfärdsnation.

Människors fackliga organisering och politiska medvetande under förra sekelskiftet skulle komma att förändra vårt land i grunden. Allmän och lika rösträtt blev början på samhällsbygget, där politiken och demokratin blev medlet för människors frigörelse och för en samhällsförändring där jämlikhet och frihet, gestaltad av en omfattande välfärdsstat, gav människor verktyg att frigöra sig från den ekonomiska underordningens bojor.

Men samhällsutvecklingen är också en ständigt pågående omställning. När världen förändras, när vi inte med säkerhet vet hur morgondagen ser ut, har det starka samhället blivit den trygghet som gjort att människor är nyfikna på framtiden och vågar möta en ny dag utan att veta hur den ser ut. De välkomnar den ändå i visshet om att saker och ting faktiskt kan bli bättre. Människor ska nämligen ha något att se fram emot.

En omfattande, rättvis och generell välfärd är det kitt och den grund som vi bäst möter en bättre framtid med tillsammans.

Men, fru talman, när människor inte känner igen sig, när samhället förändras alltför fort, när klyftorna ökar, när ojämlikheten i maktresurser växer, ja, då riskerar oro och otrygghet att sprida sig.

Då är det viktigt att veta att det finns politiska alternativ som vill skapa ett samhälle där alla känner sig välkomna, där alla är behövda, där alla är efterfrågade i livets samtliga skeden, där ingen känner sig ofrivilligt utanför och där detta innanförskap ställer krav och kräver ansvar av var och en att bidra efter bästa förmåga.

Det är viktigt att äga förmågan och viljan att möta dessa förändringar och i förändringen försvara den enskilda människan, att vara en aktiv del och verka för ett samhälle där vi med trygghet vågar ta oss an framtidens utmaningar. Ty i tider utan hopp finns inget värre fängelse än framtiden.

Fru talman! Nu föreslår vi socialdemokrater bland annat att de övervinster bankerna gör på sina stora räntenetton, det vill säga skillnaden mellan utlåningsränta och sparränta, beskattas och omfördelas till svenska folket för att stärka välfärden.

Vi föreslår att jobbskatteavdraget för höginkomsttagare trappas ned och helt avskaffas för dem med riktigt höga inkomster.

Vi föreslår en beredskapsskatt för att finansiera upprustningen av försvaret.

Mot detta står en konservativ borgerlig regering, sida vid sida med Sverigedemokraterna, som företräder helt andra intressen: välbeställda framför vanliga löntagare.

Det förvånar väl inte någon att kravet på rättvisa har svårt att finna anklang hos den borgerliga högern. Den är sig lik. Och i gängets mitt står en ny kompis: Sverigedemokraterna.

Fru talman! Skatten, vårt gemensamma skattesystem, det vi väljer att avstå - dess huvudsakliga uppgift är att säkerställa tillräckliga intäkter för att finansiera och utveckla den generella välfärden och det starka samhället. Häri ligger också skattesystemets inneboende skönhet. Vi avstår inkomst och del av förmögenheter för gemensamma angelägenheter för att det är klokt och modernt och för att det skapar tillväxt och rättvisa.

Samtidigt är behovet av en ny omfattande översyn av skattesystemet stort. Dagens skattesystem kännetecknas av stora och allvarliga problem. Den skattemässiga obalansen mellan arbete och kapital med allt lägre skatter på kapital är ett bekymmer.

De många avstegen och de stora skattesänkningarna har försämrat vår förmåga att finansiera välfärden. Därför behöver rättvisan återställas. Förmågan att finansiera vår gemensamma välfärd måste förbättras, och de samhällsekonomiska kostnaderna måste minska genom att undvika fördelningspolitiskt ineffektiva inkomstomvandlingar från arbete till kapital.

Fru talman! Erik Johan Stagnelius, den svenske poeten, levde ett kort liv och dog utfattig och ensam på Södermalm, men hans avtryck i den svenska litteraturen är stort och ännu levande. Hans kanske mest kända dikt, Suckarnas mystär, griper rakt in i människans villkor.

Tvenne lagar styra mänskolivet.Tvenne krafter välva allt, som födesunder månens vanskeliga skiva.Hör, o mänska! Makten att begäraär den första. Tvånget att försakaär den andra. - - - Adla du till frihetdetta tvång, och helgad och försonad,över stoftets kretsande planeter,skall du ingå genom ärans portar.

Socialdemokratins jämlikhetssträvan är i grunden en frihetssträvan. Därför är en generell, omfattande välfärd med hög tillgänglighet viktig - därför att den frigör människor. Vi blir inte beroende av egna ekonomiska tillgångar för att få del av skola, vård och omsorg, och vi slipper ge upp stora delar av vårt liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte kan köpa dem på någon marknad.

Mot denna svenska och skandinaviska välfärdsmodell står nu en borgerlig, konservativ regering med en samhällssyn där marknadslogiken ska styra hur välfärdsresurserna fördelas, där det gemensamma projektet och de gemensamma angelägenheterna ska vara betydligt mindre och färre och där den som har mest också får mest. Ytterst är det fråga om ett samhällsbygge som innebär att möjligheten att lyckas i livet beror på ens egen förmåga och därmed vem som har möjlighet att lyckas i livet.

Fru talman! Jag påstår att vård, skola och omsorg med hög kvalitet fördelad efter behov är viktigt för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mycket mindre när det inte finns. Därför måste vi också vara beredda att gemensamt finansiera det som vi tillsammans definierar som gemensamma angelägenheter: ett gott, rättvist och effektivt skattesystem för en generell, omfattande och jämlik välfärd för ett modernt Sverige och ett samhälle där alla får plats.

Med det yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer, reservation 1 och 5.

(Applåder)