Fru talman! Ja, det ekonomiska läget är minst sagt utmanande med hög inflation och höga räntenivåer som påverkar alla delar av samhället - hushåll och företag men också välfärden.

Det är därför regeringen i sitt förslag till budget har fokus på att i första hand bekämpa inflationen samtidigt som man vidtar åtgärder för att stötta i första hand utsatta hushåll men också välfärden genom denna svåra tid.

Det är en återhållsam budget, och jag tycker att det är rimligt. Vi ska vara försiktiga med statens utgifter så att vi inte spär på den inflation som finns. Men parallellt med detta behövs det reformer, inte minst för att fler ska komma i arbete men också för att stärka hushåll och välfärd i en svår tid.

Vi behöver också, vilket man kan avläsa av budgetpropositionen, rusta upp vårt försvar och vårt rättsväsen. I budgeten för 2024 görs en rejäl utbyggnad av både försvaret och rättsväsendet. Trots ett pressat ekonomiskt läge prioriterar vi exempelvis att resurserna till rättsväsendet går från 69 till 90 miljarder mellan 2023 och 2026.

Fru talman! Jag tänker ändå att det inte går att tala om lag och ordning utan att lägga särskilt fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det borde vara minst lika intressant att diskutera hur vi bäst förebygger brott som att diskutera straffpåföljd. Ett brottsförebyggande arbete menar jag måste ha familjen som en hörnsten.

Alldeles i närheten av där jag bor i Örebro har vi den kända Kumlaanstalten. Sedan 2020 heter chefen där Jacques Mwepu. Han har uttryckt sig på följande sätt: Många barn växer upp i splittrade familjer, i avsaknad av vägledning och i miljöer där föräldrarna har svårigheter att påverka sina barn i rätt riktning. Jag tror att samhället måste stötta familjerna ännu mer, och i en tidigare fas.

Jacques Mwepus ord förklarar, tänker jag, varför vi kristdemokrater så ofta pratar om just familjen. Goda värderingar byggs i familjen. Föräldrarna är oersättliga, och de är det främsta värnet mot gatans värderingar och en kriminell livsstil. Alf Svensson, vår kände partiledare, sa en gång: Det finns inte ett enda barn som föds till mördare.

Därför behöver familjen stå i centrum för det förebyggande arbetet, och med oss kristdemokrater i regeringen låter vi också det styra utformningen av politiken.

Fru talman! Regeringen har ju presenterat och presenterar en rad åtgärder för just förebyggande satsningar. Exempel är fritidskortet, Sis-subvention, hembesöksprogram, föräldraskapsstöd, förstärkt säkerhet på Sis och arbetsmiljön för lärare i utsatta områden. Snart kommer vi också att ha en ny socialtjänstlag och en bemanningssatsning.

Vi kristdemokrater har drivit på för att vi ska ha fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det handlar helt enkelt om att ge så många barn som möjligt chansen att hamna rätt i livet.

Fru talman! Vi i riksdagen har att hantera en lågkonjunktur med hög inflation här och nu. Att vi för en finans- och penningpolitik som får ned inflationen är bra för alla. Det är bra för privatpersoner, för företag, för kommuner och regioner och för staten.

Att vi parallellt med detta levererar politiska beslut som gör att arbetsföra personer i arbetsför ålder arbetar, den så kallade arbetslinjen, är viktigt av så många skäl. Vid sidan av det självklara skälet att det för individen är viktigt att vara självförsörjande är den så kallade försörjningskvoten ett annat. Antalet som är i arbetsför ålder i relation till dem som inte kan eller ska arbeta ökar ju på ett dramatiskt sätt. Enligt Statistiska centralbyrån kommer antalet förvärvsaktiva att sjunka fram till 2035 samtidigt som antalet personer över 80 år ökar kraftigt med drygt en kvarts miljon personer. Vi vet också att det är en grupp som generellt sett behöver stora vård- och omsorgsinsatser.

Den som vill säkra morgondagens välfärd kan inte runda detta. Det är helt centralt. Då är en avgörande faktor för att vi ska kunna bygga Sverige starkt igen och ha en välfärd som vi kan lita på att vi får den där kakan som vi politiker så gärna vill fördela att växa.

Detta är en kaka som vi kan låta växa genom tillväxt. Trots det målas det upp, som så många gånger förr, att valet står mellan skattesänkningar och en fungerande välfärd. Det är ett mycket vågat påstående, skulle jag vilja påstå. Den förra regeringen höjde en rad skatter, men jag vet inte om det är så många som tycker att välfärden blev bättre för det.

En fungerande välfärd byggs inte med ord, retorik eller symbolpolitik. Kristdemokraternas linje i regeringsställning är att prioritera välfärden, och vi menar att detta bäst görs genom att bana väg för ökad självförsörjning och låta enskildas flit och arbete löna sig.

Det är och förblir skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden. Och skatteintäkterna uppstår inte ur tomma intet. De uppstår när människor har ett arbete att gå till och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer helt enkelt när människor arbetar mer. Detta underlättas om vi har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar till arbete. Det är så vi kommer att klara de framtida välfärdsåtagandena.

Inom kristdemokratin pågår nu ett omfattande politikutvecklingsarbete - ett av de största vi haft. När vi har kommit igenom den här lågkonjunkturen, när vi har fått ned inflationen på den nivå den ska vara på och räntorna är nere igen, tror vi på en ny era, en era av samhällsbygge där vi rustar Sverige starkt igen. Saker behöver göras här och nu för att vi ska kunna vara världsledande i morgon.

Alternativet för Sverige är inte att konkurrera med låga löner eller stötta med statsbidrag till de delar av landet som hamnar efter. Vi måste i stället hitta vägar för att kunna gasa oss ur lågkonjunkturen och in i en framtid som både klarar grön omställning och säkrar tillväxt, energiförsörjning, fungerande infrastruktur, säkerhet och en välfärd i världsklass.

Min känsla, efter mina år i politiken, är att vi ägnar på tok för mycket tid åt att debattera detaljregleringar och hur hushåll och företag ska hållas under strikt uppsyn inom allt trängre ramar. Vi ägnar alldeles för lite tid åt att diskutera hur den kraft som finns i vårt samhälle ska kunna frigöras. Vi behöver se över lagar, regleringar och processer, liksom politisk och byråkratisk försiktighet som sätter upp hinder i stället för att möjliggöra. Det duger inte, och det riskerar att tvinga fast Sverige i ett skruvstäd som vi kanske aldrig förmår ta oss ur.

Fru talman! Jag tror också att vi måste ta en rejäl diskussion om att vi kanske helt enkelt behöver återinföra den investeringsbudget som avskaffades 1980. Investeringar hanteras sedan dess som alla andra poster i den statliga ettårsbudgeten. Konsekvensen för exempelvis infrastrukturen är att investeringarna i infrastruktur halverats samtidigt som antalet fordon och transporter på järnväg ökat med flera hundra procent sedan 1980-talet.

Med de enorma investeringsbehov vi nu ser skulle en investeringsbudget på lång sikt kunna vara en lösning. Jag nämner just infrastrukturen av det skälet att den är samhällets blodomlopp och helt avgörande för att Sverige ska fungera.

Många svenska vägar och järnvägar är i dag i kritiskt skick. Man uppskattar att nästan var fjärde väg i vårt land är i dåligt skick. Detta drabbar invånare, och det drabbar samhällsekonomin negativt. Försenade tågavgångar beräknas kosta samhället 7-8 miljarder kronor. Av vägarna i vårt vägnät byggdes 60 procent före 1970. De beräknas ha en livslängd på 50 år. Detta förfall på järnvägar och även vägar har pågått under alldeles för många år. Man beräknar att Sveriges underhållsskuld i dag är drygt 70 miljarder kronor. Det beror på att underhållet på väg och järnväg inte har blivit av.

Arbetet med att ta fram lösningar för infrastrukturen men också för bostäder, välfärd, kompetensförsörjning och energi kommer inom vårt parti att pågå under 2024. Vi kommer att träffas i olika former. Jag reser just nu land och rike kring för att tanka av alla våra kommun- och regionpolitiker idéer.

I början av 2025 ska vi förhoppningsvis kunna presentera en rad olika förslag till hur vi snabbare kan lösa de samhällsproblem som jag tror att vi alla här i plenisalen är överens om finns - få bort flaskhalsar och hinder för att få fart på samhällsbyggandet och hitta kreativa och konkreta lösningar för att låsa upp politiken och byråkratin. Vi vill att företag, organisationer och offentlig sektor ska våga vara med och ta initiativ så att vi sätter fart på byggandet av framtidens Sverige.

Med detta, fru talman, tackar jag för mig. Jag vill avsluta med att önska min kollega i finansutskottet Ali Esbati lycka till i vårt västra grannland, som jag vet att han ska till. Jag tycker ju att familjen är väldigt viktig, och jag vet att det är just detta som är bevekelsegrunden för att Ali Esbati avslutar i förtid. Lycka till där borta!

(Applåder)