Fru talman! Att världsmarknadspriset förändrades i och med kriget i Ukraina är ett faktum. Det kan vara rent pedagogiskt viktigt att påpeka att bränslepriset i stora delar består av fyra enheter. Det är världsmarknadspris, priset för reduktionsplikt och bränsleskatter, och därutöver är det moms. Tre av dessa kan vi påverka, och den fjärde kan vi inte påverka.

Det som är det spännande i diskussionen är att flera nu har hänvisat till världsmarknadspriset. Men sanningen är att ni i Miljöpartiet har velat höja priset oavsett kriget.

Ni har vid flera tillfällen stått i den här talarstolen och argumenterat för att priset ska upp över 30 kronor. I ert fall har, hur hemskt det än låter, kriget underlättat införandet av er politik.

Vi har haft en annan uppfattning. Vi har haft uppfattningen att det måste hänga ihop både ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det blev inte rimligt. Det gick för långt, vilket Kjell-Arne Ottosson på ett lysande sätt har redovisat.

Fru talman! Det ställdes en fråga om en annan miljöpolitik. Vi har vid flera tillfällen talat om det. Jag har stått i den här talarstolen vid mängder av tillfällen och talat om elektrifiering, vätgas och att man ska använda rätt energi på rätt ställe.

En av dem som släpper ut absolut mest är sjöfarten. Där jobbar man jättemycket nu med elektrifiering. Man jobbar på att försöka komma bort från bunkerolja. Preemraff ligger inte så långt ifrån där jag bor. De jobbar med att ta fram bränslen.

Vi har hela tiden talat om det som för övrigt även ledamoten tog upp i slutet av sitt anförande. Det är inte bara en fråga. Vi kommer att få jobba med flera sektorer för att klara av miljöpolitiken.

Jag vänder frågan tillbaka. Vad är det som gör att ni låser er vid just detta som drabbar människor så hårt när det finns fler lösningar att använda sig av?