Fru talman! Inflationen är vår största fiende. Sedan den moderatledda regeringen tillträdde har den prioriterat bekämpning av inflationen. De som var med under krisen på 90-talet kommer ihåg hur räntorna steg, köpkraften försvann och människor tvingades sälja sina bostäder till underpris och hade skulderna kvar. Därför har regeringen gjort allt den förmår för att förhindra en stigande inflation och därmed en förödande fastighets- och bolånekris. Samtidigt har man stöttat hushållen.

Sänkningen av bensin- och dieselskatten är en del av stödet till hushållen. Många är beroende av bilen för att ta sig till jobbet och för att hämta och lämna barnen i förskola och skola och på olika aktiviteter. Priset på bränsle spelar roll, inte bara för dem som är beroende av bilen utan för alla - för livsmedelsaffärerna, hantverkarna och alla andra näringsidkare.

Höga drivmedelspriser leder till höjda priser på varor och belastar i slutändan alltid konsumenterna. Därför är det en viktig del i regeringens politik att sänka bränslepriserna.

För att bemöta spydiga kommentarer om sänkningens storlek och löftena i valrörelsen vill jag påpeka att tillsammans med den mer betydande sänkningen av reduktionsplikten som träder i kraft den 1 januari uppfyller vi vårt löfte om en sänkning med 5 kronor per liter. Politiska beslut måste alltid ses i sin kontext.

Regeringen förlänger också den utökade nedsättningen av skatten på bränsle som förbrukas i arbetsmaskiner, skepp och vissa båtar i yrkesmässig jord, skogs- och vattenbruksverksamhet - det som har samlingsnamnet jordbruksdiesel - till att gälla under hela 2024.

Nedsättningen av skatten på jordbruksdiesel räknas som statligt stöd och ryms inom tillämpningsområdet för GBER, EU-kommissionens gruppundantagsförordning. För att nedsättningen ska vara förenlig med GBER får nedsättningen inte vara större än att stödmottagarna betalar minst minimiskattenivån som föreskrivs i energiskattedirektivet.

För att ytterligare stödja näringsidkare inom de areella näringarna föreslår regeringen en övergång från helårsåterbetalning av energi- och koldioxidskatten för jordbruksdiesel till kvartalsåterbetalning.

Dessa stöd behövs verkligen. Rysslands invasionskrig i Ukraina har förutom allt lidande för det ukrainska folket lett till väldigt höga priser på drivmedel, utsäde, konstgödsel, foder och andra insatsvaror för svenska bönder. Även elpriset är väldigt högt, vilket är ett direkt resultat av den stängning av kärnkraftsreaktorer som skedde under den förra regeringen.

Kriget i Ukraina har också öppnat våra ögon för hur viktigt det är att vara förberedd och för behovet av att säkra livsmedelsförsörjningen i en kris- eller krigssituation. Sveriges självförsörjningsgrad är cirka 50 procent, och de enda livsmedel vi är helt självförsörjande på är morötter och sockerbetor.

Miljöpartiet skriver vackert i sin motion om den gröna omställningen. Men för att nå den gröna omställningen krävs ett livskraftigt jordbruk som har ekonomiska muskler för att kunna ställa om. Det behöver göras mycket för att jordbrukssektorn ska få bättre likviditet. Det är en sektor med låga marginaler. Framför allt borde det svenska jordbruket befrias från alla onödiga regelbördor, och lagstiftningen borde harmoniseras med övriga EU:s.

Efterfrågan på svenska jordbruksprodukter måste öka, och det sker definitivt inte genom kampanjer om att äta mindre kött. Den offentliga sektorn måste ta ett tydligt och större ansvar och till exempel efterfråga svenskproducerad mat vid offentliga upphandlingar.

Sänkningen av skatten på jordbruksdiesel är en välbehövlig del av stödet till det svenska jordbruket. Utöver att företagen kompenseras innebär det att våra hushåll stöttas i en tuff tid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag, herr talman.

(Applåder)